Största delen av manuset skrivs i preteritum, dåtid.
Exempel:
- Författarna sammanställde resultatet från litteraturundersökningen.
Presens (nutid) används vanligtvis när du skriver om andra texter. Det är för att texten, för den som läser den, kan sägas befinna sig i ett evigt ”nu”.
Syftet skrivs i presens
Syftet skrivs i presens (nutid). Den som läser texten är intresserad av vad syftet med texten är, inte vad syftet en gång var.
Exempel:
- Syftet med projektet är att reda ut hur många kvinnor som blir sjukskrivna från sitt arbete på grund av utmattning.
Vad ett kapitel handlar om
När vi skriver om vad som kommer i ett kapitel används med fördel presens (nutid).
Exempel:
- I det här kapitlet beskrivs hur författarna gått till väga för att utvärdera resultatet.
Vi kan också använda oss av futurum (framtid).
Exempel:
- I det här kapitlet kommer författarnas utvärdering av resultatet att beskrivas.
Tempus i referenser och citat
När vi anger referenser i texten gör vi det i presens (nutid), vare sig personen som vi refererar till lever eller är död. Det är ju det skrivna citatet du refererar till och inte den faktiska personen. Undantag sker när det är den faktiska personen eller tidpunkten som är av intresse.
Exempel:
- Redan 1947 hävdade Khaldun …
Resultatet
I delen som handlar om resultat använder vi oss av presens (nutid) när vi skriver.
Exempel:
- Resultatet visar att det inte finns så mycket forskning inom området i Sverige.
- Resultatet visar att det är fler män än kvinnor som slutar sitt arbete.
Diskussionsdelen
I diskussionskapitlet är presens (nutid) vanligare eftersom en diskussion inte redogör för vad som hänt utan snarare vad det betyder, vilka slutsatser som kan dras och hur analysen ska förstås.
Exempel:
- I resultatet framstår tidsbrist som en riskfaktor.
- Det är tydligt att…
- Nackdelen med metoden är dock att initialfasen är…