Smittskyddsåtgärder vidtogs, arbetet organiserades om och nya uppgifter och rutiner infördes på arbetsplatserna samtidigt som arbete hemifrån blev vanligt förekommande. Följden blev genomgripande förändringar av arbetstagarnas arbetsförhållanden som framför allt påverkade den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.
Vi har på uppdrag av regeringen kartlagt och analyserat coronapandemins konsekvenser för arbetsmiljön i Sverige. Det har resulterat i fem studier som på olika sätt belyser pandemins inverkan på arbetslivet.
Våra studier visar att arbetslivet i Sverige hade en stark motståndskraft mot återverkningarna av pandemin. Övergången till distansarbete och det systematiska arbetsmiljöarbetet var några framgångsfaktorer. Men problemet med den höga arbetsbelastningen finns kvar och riskerar att öka den psykiska ohälsan.
Stora skillnader i hur arbetstagare påverkades av pandemin
Den största organisatoriska förändringen under pandemin var den omfattande övergången till distans- och hybridarbete. En långsiktig konsekvens av pandemin är också att det har blivit vanligare att arbeta på distans, ofta i kombination med arbete på den ordinarie arbetsplatsen. Men resultaten av de genomförda studierna visar att pandemins påverkan på arbetstagarnas arbetsmiljö var väldigt ojämnt fördelade. Värst drabbade var de som behövdes på sina arbetsplatser och som arbetade i samhällsviktiga verksamheter, som vård, omsorg och skola. Förutom risken för att bli smittade av covid-19 upplevde de i högre grad en ökad arbetsbelastning och tidspress i arbetet än andra yrkesgrupper. Inom exempelvis den kommunala omsorgen uppgav åtta av tio arbetstagare att arbetsbelastningen ökade och nio av tio att stressen hade ökat.
Ökad stress och arbetsbelastning
Grundskollärarna var en annan yrkesgrupp vars arbetsmiljö försämrades när Sverige, till skillnad mot många andra länder, valde att hålla skolorna öppna under pandemin. Den största förändringen var övergången till hybridundervisning där eleverna växelvis undervisades på distans och i skolan. Det ställde höga krav på lärarnas förmåga att planera, genomföra och följa upp undervisningen.
– Lärare inom grundskolan fick dessutom ökad arbetsbelastning. Förutom att efter bästa förmåga och givna förutsättningar genomföra undervisningen skulle lärarna även vädra lokaler, desinficera bänkar och undervisningsmaterial och se till att eleverna höll avstånd och tvättade och spritade händerna, säger Robert Ljung, processledande analytiker på myndigheten.
Även för de som arbetade på sina ordinarie arbetsplatser inom handel och transport ändrades arbetsförhållandena och en majoritet av arbetstagarna upplevde att stressen ökade och att det blev svårare att utföra det dagliga arbetet.
De arbetstagare som i störst utsträckning klarade sig ifrån återverkningarna av pandemin var de som arbetade hemifrån. De var mindre utsatta för smitt- och olycksrisker och hade ett mer flexibelt arbetsliv med bättre balans mellan arbete och privatliv. Distansarbetarna hade också ett större inflytande över sitt arbete än de som jobbade på sina ordinarie arbetsplatser.
Viktigt med åtgärder både organisatorisk och individuell nivå
En följd av de ändrade arbetsförhållandena under pandemin var att den psykosociala arbetsmiljön försämrades. Framför allt ökade den psykiska arbetsbelastningen och då särskilt för de arbetstagare som arbetade i kvinnodominerade yrken som vård, omsorg och skola. Belastningen späddes dessutom på av höga emotionella krav i arbetet, hög sjukfrånvaro på arbetsplatserna och en oro över att bli smittad eller smitta andra med covid-19.
Men studierna visar att det fanns arbetsplatser som i större utsträckning än andra klarade av att bromsa och hantera de negativa konsekvenserna för arbetsmiljön. Det var de arbetsplatser som redan före pandemin hade ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete och som därigenom snabbt kunde fånga upp och hantera de risker som uppstod i arbetsmiljön.
Resultaten visar även att organisatoriska och individuella åtgärder kan minska den psykiska arbetsbelastningen. Det kan handla om stöd och resursfördelning, anpassning av bemanning och arbetstider eller individuella åtgärder som ökar möjligheten till återhämtning.
Under pandemin minskade även förekomsten av spänt arbete, det vill säga höga krav och låg kontroll i arbetet. Det kan kopplas till att arbetstagarna fick ett större beslutsutrymme och ökat inflytande när de sociala kontakterna minskade och cheferna i högre grad lät medarbetarna styra över sitt arbete.
Systematiskt arbetsmiljöarbete ger bättre förutsättningar att hantera samhällsstörningar
Sammantaget visar de fem genomförda studierna att det fanns en stor anpassningsförmåga i arbetslivet för att hantera de negativa konsekvenserna av pandemin. Det gällde framför allt övergången till distansarbete som tillsammans med det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna även i framtiden kan fungera som en motståndskraft mot omfattande och plötsliga samhällsstörningar.
Samtidigt är det viktigt att dra lärdom av pandemin och hur den alltjämt sätter sin prägel på människors arbetsmiljö och hälsa. Det handlar bland annat om det psykosociala arbetsmiljöarbetet som till stora delar sattes på paus under pandemin och nu behöver tas igen. Men det gäller även arbetsbelastningen som fortsätter att vara hög i flera branscher även efter pandemin, vilket riskerar att leda till att den redan utbredda psykiska ohälsan i arbetslivet ökar ytterligare.
Läs mer om uppdraget och de olika delprojekten:
- Coronapandemins konsekvenser för arbetsmiljö i Sverige
- Arbetsmiljön för grundskollärare under coronapandemin
- Arbetsmiljön för chefer under coronapandemin
- Arbetsmiljön för hälso- och sjukvårdspersonal under coronapandemin
- Organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö på den svenska arbetsmarknaden under coronapandemin
- Arbetsmiljön för personal som arbetade på sina ordinarie arbetsplatser under coronapandemin – handel, transport, omsorg