Utöver den snabba omställningen saknades dessutom läkemedel, medicinsk utrustning, skyddsutrustning och kapacitet för att effektivt kunna bekämpa smittan. Arbetsbelastningen ökade betydligt under pandemin och för den personal som arbetade med smittade patienter ökade risken för psykisk ohälsa.
I kunskapssammanställningen ”Arbetsmiljön för hälso- och sjukvårdspersonal under coronapandemin” har vi sammanfattat forskning om vilken inverkan coronapandemin hade på hälso- och sjukvårdsanställda över tid samt vilken effekt olika åtgärder hade för att förbättra arbetsmiljö och hälsa för personalen. Sammanställningen är framtagen av docent Anna Nyberg, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet och docent Ingrid Demmelmaier, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Otillräcklig kunskap om smittvägar och behandling
Hälso- och sjukvården skiljer sig mycket åt mellan olika delar av världen vad gäller till exempel organisation, resurser och strategier för att begränsa smittan. Men det finns en hel del likheter som att många länder var oförberedda på pandemin, fick stor smittspridning på kort tid och att det var oklart vilka strategier som var bäst lämpade för att möta utmaningarna. Det ledde till att hälso- och sjukvården i Sverige, liksom i resten av världen, blev hårt pressad under lång tid med svårt sjuka patienter och otillräcklig kunskap om smittvägar, behandling och tidsperspektiv på pandemins utveckling.
Resultaten av kunskapssammanställning visar att hög arbetsbelastning, att vara utsatt för hög smittorisk samt brist på skyddsutrustning är arbetsmiljöfaktorer som påverkade hälsan för många anställda inom hälso- och sjukvården.
Kunskap kan förebygga ohälsa hos personalen
Studierna i den genomförda sammanställningen visar också att det är möjligt att minska riskerna för psykisk ohälsa, bland annat genom organisatoriska åtgärder som ändrade arbetsrutiner, anpassad bemanning och handledning av personalen. Även åtgärder på individnivå för att möjliggöra återhämtning hos personalen verkade ge positiva effekter på kort sikt på den psykiska hälsan.
Trots att få studier om ledarskap ingick tyder resultatet på att ett stödjande ledarskap är viktigt för den psykiska hälsan hos hälso- och sjukvårdspersonal under en pandemi. Detta innebär i sin tur att arbetsgivare behöver arbeta för att säkerställa kompetens hos chefer och arbetsledare samt skapa bra stödstrukturer för dem.
För att sjukvården ska bli mer motståndskraftig och bättre rustad för framtida kriser behöver man lära sig mer om organisatoriska åtgärder som resursfördelning, stöd till personalen och flexibel bemanning. Det är också viktigt att undersöka vilka åtgärder som enskilda medarbetare kan vidta för att minska stress och förhindra ohälsa. Ytterligare en utmaning är att inhämta mer kunskap om individuella åtgärder som medarbetare själva kan utföra för att minska stressen.
– Både arbetsgivare och arbetstagare ska känna till att stresshantering på individnivå, som meditation och avspänning, åtminstone verkar ha kortsiktiga positiva effekter på hälso- och sjukvårdspersonal som är hårt pressade, fortsätter Ingrid Demmelmaier.
Kunskapsluckor och framtida behov av forskning
- Det behövs fler långtidsuppföljningar av pandemin med fokus på arbetsmiljön i hälso- och sjukvården, både internationellt och i Sverige. Dessa behövs för att se hur arbetsmiljön förändras över tid under långvarig press och vilka långtidseffekter det kan få på personalens psykiska och fysiska hälsa.
- Mer forskning behövs även med fokus på organisatoriska faktorer i arbetsmiljön, bland annat för att få en tydligare bild om hur resursfördelning, bemanning och arbetstider samverkar med personalens hälsa och vilka åtgärder som har effekt.
- Fler studier behövs också om hur arbetsmiljön påverkar moralisk stress (stress som uppstår då hälso- och sjukvårdsanställda på grund av yttre faktorer hindras att göra det som de upplever är rätt i arbetet) samt hur den kan förebyggas och hanteras under en kris som exempelvis en pandemi.
- Det finns behov av mer forskning när det gäller effekter på stressrelaterad fysisk ohälsa (såsom hjärt- och kärlsjukdomar) till följd av långvarig stress i hälso- och sjukvården under coronapandemin.
- Det finns även behov av att beskriva hur arbetsmiljön i hälso- och sjukvården förändras nu när Covid-19 inte längre klassas som en samhällsfarlig sjukdom och det dagliga arbetet måste skötas samtidigt som konsekvenser av pandemin behöver hanteras.
Bakgrund till regeringsuppdraget
I regeringsbrevet för 2022 tilldelades myndigheten extra ekonomiska resurser för att kartlägga och analysera kort- och långsiktiga konsekvenser av coronapandemin för arbetsmiljön i Sverige. Inom ramen för regeringsuppdraget studerade vi flera olika yrkesgrupper med syftet att kartlägga hur arbetssituationen var i olika branscher under coronapandemin. För att genomföra uppdraget valde vi att organisera arbetet i fem olika delprojekt. ”Arbetsmiljön för hälso- och sjukvårdspersonal under coronapandemin” är ett av de fem delprojekt som ingår i ”Coronapandemins konsekvenser för arbetsmiljö i Sverige”.
Arbetsgrupp för framtagande av kunskapssammanställningen:
Docent Anna Nyberg, Health Equity and Working Life (HEAL), Uppsala universitet
Docent Ingrid Demmelmaier, Uppsala universitet
Filosofie doktor Kristiina Rajaleid, Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet
Medicine doktor Magnus Helgesson, Karolinska institutet
Medicine doktor Åsa Andersén, Uppsala universitet
Docent Ingrid Anderzén, Uppsala universitet
Forskningsassistent Beatrice Carpentsier, Uppsala universitet