I rapporten ”Framtidens arbetsmiljö i Sverige” går att läsa följande:
”En av de viktigaste trenderna är de demografiska förändringarna i och med att människor lever längre. Arbetskraften blir äldre i OECD-länderna, dels för att människor är friskare längre upp i åldrarna och att pensionsåldern höjs. Därför blir det viktigare att utveckla verksamheterna så att arbetet underlättas för äldre så att de kan stanna kvar längre i arbetslivet.”
Använder ordet årsrika istället för äldre
Om detta kan man prata länge. Inte minst med Barbro Westerholm. Vi tar ett snack medan hon promenerar från hemmet nära Tekniska högskolan i Stockholm till Garnisonen på Östermalm där hennes utredningssekretariat ligger. Hon leder nämligen en utredning om hemtjänsten och behöver dit.
– Jag åker inte kommunalt under pandemin, konstaterar Sveriges äldsta riksdagsledamot och berättar att hon under pandemin 2020 flyttade ut till sommarhuset i Stockholms skärgård.
– Jag skötte mitt riksdagsarbete därifrån. Det blev lite digital stress då riksdagens säkerhetssystem ibland krånglade. Men det löste sig med privat dator och telefon.
Hon har hunnit bli 87 år. Barbro Westerholm gillar varken orden gammal eller äldre när man pratar om människor.
– Årsrika är ett bättre ord. Den som levt länge är rik på år och rik på erfarenhet och rik på kunskap, slår hon fast.
Tänka på vad den enskilda människan är bäst på
Att driva frågor som rör de årsrika ser hon som en av sina stora uppgifter numera, även om hon redan 2005 lämnade uppdraget som ordförande för Sveriges Pensionärsförbund. Då, 72 år ung, gjorde hon nämligen comeback i riksdagen – en comeback som alltså fortfarande pågår. På tal om att arbeta länge, alltså.
– När årsrika ska arbeta längre är det viktigt att tänka på vad den enskilda människan är bäst på. Arbetets innehåll är viktigt. Kanske ska man skära bort en del annat? Det handlar om att arbeta tillsammans med bästa arbetsinnehåll och bästa upplägg av arbetstiden.
Satsa på fortbildning för årsrika
Hon betonar dessutom vikten av att satsa på de årsrika även när det kommer till arbetsmiljöfrågor som, till exempel, vidareutbildning.
– Fråga den årsrika inom vilka områden den vill ha fortbildning! Jag ser ju inom min kår, läkarkåren, att fortbildningen är usel. Samma sak med lärare, sjuksköterskor, undersköterskor. Det handlar om att arbetsgivare måste visa att du behövs genom att, till exempel, satsa på fortbildning även för en årsrik, säger hon.
Om hon själv känner av sina 87 år?
– Nja, jag har ju läsglasögon numera. Och så bytte jag höften 2004. Ena benet blev lite kortare efter det men jag klippte i en gammal linoleummatta och fixade egna ilägg. Sedan dess går det bra, berättar hon.
I rapporten ”Framtidens arbetsmiljö i Sverige” kan man läsa att forskningen visar att människor kan arbeta längre om man skapar en bättre arbetsmiljö ”genom ledning och organisation samt stödsystem bestående av etablerad och ny teknik. Det handlar också om att proaktivt anpassa arbetena så att äldres kunskap och erfarenhet kan tas tillvara.”
Men alla kan förstås inte, som Barbro Westerholm, jobba vid 87 års ålder.
Eller?
Läkare med examen inom neurovetenskap och profil i TV4
Mouna Esmaeilzadeh är hjärnforskare. Hon kom som treåring från Iran till en flyktingförläggning i Flen, hamnade efter några månader i Stockholm, gick ut gymnasiet med 20,0, tog en magisterexamen i filosofi i Norge innan hon pluggade till läkare vid Karolinska Institutet och tog en doktorsexamen inom neurovetenskap.
Ja, hon läste lite psykologi och teologi också när hon ändå var på gång. Hon är eftertraktad föreläsare och profil i TV4 som Doktor Mouna. Ni fattar.
I sitt stilla tänker man att hon inte kan vara 40 år som det står i passet utan snarare 140 år. Något som egentligen inte är en så galen tanke. För ålder pratar hon ofta om.
– Den tekniska utvecklingen går otroligt fort. Jag tror att de flesta inte förstår vilken utveckling vi pratar om. Idag kan vi kartlägga sjukdomar, vi hittar botemedel snabbare, vi kan redan genmodifiera och kommer snart att kunna göra det ännu bättre. Om vi vill. Människor kan med avancerade hälsoundersökningar och förebyggande insatser snart leva 150 år eller ännu längre, slår hon fast.
I skenet av en sådan profetia blir rapporten ”Framtidens arbetsmiljö i Sverige” ännu viktigare.
Mouna Esmaeilzadeh igen:
– Vi lär oss mer och mer om åldrandets molekylära mekanismer och när vi väl vet vad alla bokstäverna i livets koder står för, kan vi använda oss av tekniker som ”gensaxen” (tekniken som hyllades i årets Nobelpris i kemi) för att klippa och klistra och stoppa åldrandeprocessen.
Utvecklingen går snabbt. Hon pekar på ett exempel:
– För 20 år sedan tog det över 10 år och kostade över tre miljarder dollar att göra det som idag kostar 1000 dollar och tar några timmar. Allt blir bättre, billigare och tillgängligare.
Det innebär, kan man tänka, att i framtiden många som Barbro Westerholm kommer att arbeta stenhårt vid 87 års ålder – och kanske långt efter det.
– Ja och nej, säger Mouna Esmaeilzadeh, med de framsteg som görs inom hälsa idag är det inte alls omöjligt att vi snart kan leva i minst 150 år. Men vill vi det? Ingen vill vara en sliten 150-åring som varken längre kan se eller höra eller gå. Men om du som 150-åring kan få vara frisk och fullt funktionell i kroppen och ännu skarpare i huvudet än man är idag och dessutom ha sitt livs bästa sex som 150-åring, ja, vem skulle säga nej till det?
Vad gör framtidens arbetsmiljö attraktiv?
Att vi i framtiden kommer ha möjlighet att arbete längre ser hon som självklart, liksom att teknologier som artificiell intelligens kommer att ta bort många repetitiva och tråkiga arbetsuppgifter.
– Så i framtiden ser jag att vi i princip bara kommer att arbete med sådant som vi tycker är kul och meningsfullt, siar hon.
I så fall framtidens arbetsmiljö viktig på ett annat sätt säger hon.
– Vi vet ju att arbetsmiljön till stor del handlar om annat än själva arbetsuppgifterna. Det handlar om allt från passionen till det man gör, känslan av att känna att man bidrar, gemenskap, den sociala faktorn, samhörighet och så vidare.
Hon menar att alla de mänskliga egenskaperna, där vi är överlägsna robotar och artificiell intelligens, kommer att vara det som gör framtidens arbetsplats attraktiv.
Sant eller falskt? Ja, det lär framtidens arbetsmiljöforskning visa.
Och vad säger då framtidens arbetstagare, femåringen Bim Bolling, om allt detta?
Ärligt talat inte mycket alls. Att rapporten ”Framtidens arbetsmiljö i Sverige” handlar om hennes framtid har hon ingen aning om. Arbete är för henne just nu när mamma Hanna, som är projektledare på Arket, ofta arbetar hemifrån vid sin dator och när pappa Olle går i väg till och kommer hem från jobbet som mättekniker på Sweco.
Om Bim har grottat ner sig i rapporten ännu?
Nix, hon ska bara lära sig läsa först.
Kan ju redan alla bokstäver.
Nästan.
Framtidens arbetsliv
Det här är den avslutande artikeln i en serie med tankar och resonemang kring arbetsliv och arbetsmiljö i framtiden.
Intervjuerna är gjorda av Ola Liljedahl och utgår från rapporten ”Framtidens arbetsmiljö i Sverige”.
Del 2. Digitalisering och arbetsmiljö utgör en väv av risk och möjligheter
När Calle Rosengren, docent vid Lunds universitet, tillsammans med kollegor tittade på studier och forskning som gjorts kring ...
Del 1. Kanske en kuddhörna på kontoret, eller en stor bilmatta?
Bim Bolling startar resan till framtidens arbetsliv. Bim är fem år och har nyligen flyttat från Stockholm till ...