Digitalisering och arbetsmiljö utgör en komplicerad väv av risk och möjligheter

När Calle Rosengren, docent vid Lunds universitet, tillsammans med kollegor tittade på studier och forskning som gjorts kring bland annat digitalisering som en del i rapporten "Framtidens arbetsmiljö i Sverige", såg han och hans kollegor att den digitala utvecklingen har två sidor – minst.

– Det man kan säga övergripande är att vi ser att digitalisering och arbetsmiljö utgör en komplicerad väv av risk och möjligheter. Det vill säga att samma teknik ibland faktiskt kan skapa goda arbetsvillkor och i andra sammanhang skapa arbetsbelastning och ohälsa, berättar Calle Rosengren.

Calle Rosengren, universitetslektor i Ergonomi och aerosolteknologi vid LTH, Lunds universitet

– Tittar vi på informations- och kommunikationsteknologin (IKT) är det ett antal artiklar som vi har gått igenom som lyfter fram att tekniken både ökar möjligheten till inflytande och delaktighet i arbetslivet, samtidigt som tekniken kan skapa krav på att vi ska vara ständigt tillgängliga och, till exempel, hantera en stor mängd e-post.

Det här är den andra artikeln i en serie av tre med tankar och resonemang kring arbetsliv och arbetsmiljö i framtiden.

Risk för arbetsmiljöproblem när tekniken inte fungerar

Dessutom finns det arbetsmiljöproblem när tekniken inte fungerar. Calle Rosengren säger att det går att se en tendens att tekniken gör arbetet mer styrt.

– Sedan tidigare vet man att i vissa sammanhang, om vi ser till krav och kontroll, det vill säga inflytande i arbetet, så blev den digitala tekniken styrande för hur arbetsuppgifterna skulle lösas. Det innebar att man fick mindre inflytande över sitt arbete. Det vet man sedan tidigare är en negativ omständighet, säger han.

– En konsekvens när man inför digital teknik, som man kanske inte hade tänkt på från början, var att införandet av en ny digital teknik påverkade maktförhållande på arbetsplatsen. De som var teknikintresserade och var villiga att ta till sig den nya tekniken fick ofta bättre arbetsvillkor, säger Calle Rosengren.

Elever kan tekniken bättre än lärare

Även utanför rapporten finns många vittnesmål om detta. I skolans värld innebar digitalisering för många lärare en stor stressfaktor. Helt enkelt för att lärarrollen blev annorlunda. Från att ha varit den i ett klassrum som var auktoriteten när det gällde att Argentinas huvudstad heter Buenos Aires och att den kemiska beteckningen för kol är C såg många lärare att de blev ifrånsprungna av elever som behärskade den nya tekniken bättre.

Rent allmänt kan man säga att digitaliseringen ritat om kartan på många och ibland på överraskande sätt. Men eftersom allt fortfarande är relativt nytt är studier och forskning ojämn.
Vissa bitar studeras kraftigt, andra knappt alls.

Kristina Palm, docent och teknologie doktor i industriell arbetsvetenskap från KTH.

Kristina Palm har lång erfarenhet av forskning kring mänskligt hållbara arbeten. Hon berättar att man kan tänka sig att digitala verktyg bidrar till kompetensutveckling på en arbetsplats – men att det visade sig vara svårt att hitta sådana studier.

– Det betyder inte att det inte finns forskning, men att söka på studier som hanterar arbetsmiljöfrågor kan vara ganska knepigt då inte alla använder begrepp som arbetsmiljö eller arbetsvillkor om man studerar en specifik fråga inom arbetsmijö/villkorsfältet, såsom lärande, berättar Kristina Palm.

Men några intressanta studier dök upp.

– Ett par studier från hårfrisöryrket tittar på detta, ett yrke som man inte alls förknippar med digitalisering. Personer som gjorde sin praktik och samtidigt skulle utbilda sig blev inlärningen lättare eftersom det kunde bli flexibelt i tid när de deltog i utbildningen, säger Kristina Palm.

– Det kom också andra oväntade aspekter, som att man delvis kunde överbrygga åldersskillnader, när yngre kunde hjälpa äldre personer med det digitala och det gav förbättrade relationer. Något som skapade mer djupt lärande. Arbetsgivaren måste förstås se till att det finns förutsättningar i form av tid och möjlighet att vara uppkopplade, fortsätter Kristina.

Möjligheter att utvecklas till en helt ny nivå

Ett av de stora och klassiska företagen i Sverige är industrikoncernen Sandvik med huvudkontor i Stockholm, verksamhet i 130 länder och uppåt 40 000 anställda. Personaldirektör där är Johan Kerstell. Precis det Kristina Palm är inne på, att digitala verktyg kan bidra till kompetensutvecklingen på en arbetsplats, ser han dagligen exempel på.

– Här pågår en stor förändring. Traditionellt var det så att en medarbetare fick lära sig, låt oss säga Excel, eftersom ett år senare skulle den medarbetaren jobba med det. Utbildning användes även som belöning. Enkelt uttryckt; den som varit duktig kunde få åka på kurs. Med digitala läromöjligheter har vi helt andra möjligheter för våra medarbetare, säger Johan Kerstell.

Johan Kerstell
Johan Kerstell är personaldirektör på industrikoncernen Sandvik med huvudkontor i Stockholm, verksamhet i 130 länder och uppåt 40 000 anställda.

Han menar att olika plattformar – som Linkedin Learning och EF Language – tar medarbetarnas möjligheter att utvecklas till en helt ny nivå. Han ser att kompetensutveckling kan innebära en trygghet för medarbetaren. En specifik kompetensutveckling kan givetvis ha inriktning mot en viss arbetsuppgift – men även en mer generell kunskapshöjning kan öppna möjligheten att söka andra tjänster.

– Vi tillhandahåller genom de nya plattformarna möjligheter, som ett stort smörgåsbord, som medarbetaren sedan kan välja från. Det ställer kanske större krav på eget ansvar men jag tycker mig se att det tas emot väldigt positivt, säger Johan Kerstell.

– Sedan finns det givetvis viss kompetensutveckling som är mer styrd. Alla inom en division kanske måste lära sig mer om metallurgi eller gå en utbildning i samband med IT-skiften. Och givetvis måste en operatör med elbehörighet uppgradera sina kunskaper regelbundet. Men det här smörgåsbordet som de digitala läromöjligheterna ger är spännande.

Utveckling i turbofart

Den digitala världen öppnar också för flexibelt arbete i tid och rum. Många yrkesgrupper, men långt långt ifrån alla, kan sitta var som helst och när som helst när de sköter sitt jobb.
En dröm – eller en mardröm?

Redan innan mars 2020, när coronapandemin svepte in över världen och många uppmanades att arbeta hemifrån, hade flexibiliteten i arbetslivet ökat i både tid och rum. Och trenden ansågs vara en fortsatt ökning.

När pandemin kom var det som att koppla in en turbomotor på den utvecklingen. Det innebär också att man som forskare, som Kristina Palm och hennes kollegor, måste ta på sig nya glasögon när de ser på de studier kring arbete och flexibilitet som de hittat runt världen.

Kristina Palm förklarar:

– Under pandemin förväntades många tjänstemän arbeta hemifrån. Den forskning som vi har gått igenom gjordes alltså innan pandemin och bygger på en frivillighet och önskad möjlighet att få arbeta hemifrån. Om man ska dra några slutsatser med anledning av det som sker under pandemin blir det därför kvalificerade gissningar som vi håller på med.

Om hon själv arbetat hemifrån?

– Ja, jag är en av dem som trivs att arbeta hemifrån, mycket tack vare att jag har sällskap av min man, att jag är van att arbeta på distans med forskarkollegor och att jag under pandemin haft arbetsuppgifter som går bra att utföra hemifrån.

Framtidens arbetsmiljö i Sverige

I rapporten ”Framtidens arbetsmiljö i Sverige” beskrivs möjligheterna att vara flexibel i både tid och rum ofta som något positivt och som ger en ökad självständighet i arbetet.

Kristina Palm reflekterar:

– Men under pandemin är det snarare så att vi blivit tvingade att arbeta hemifrån. Det innebär att flexibiliteten när det gäller arbete i rummet minskar. Vi kan inte välja mellan kontor och hemma.

Tiden är däremot fortfarande flexibel. Under pandemin fylldes media snabbt av reportage om hur man bäst arbetar hemifrån, hur man ska skilja på arbetsliv och privatliv, hur man ska undvika ryggont när man arbetar hemma, när man ska äta lunch och så vidare. Det blev någon sorts undersökning av framtidens arbetsmiljö fast i realtid. I forskning gjord innan pandemin studerades om det uppstod negativa aspekter som konflikter mellan arbete och privatliv.

– Det var något som man förväntat sig skulle uppstå, men ibland uteblev de här negativa aspekterna och det skulle nog kunna förklaras med att valet i flexibiliteten var frivilligt, en annan förklaring att nyttjandet av flexibiliteten ofta härrör till att få livet att gå ihop. Idag kanske konflikterna är fler eftersom man kanske delar sin hemarbetsplats med partner som också arbetar hemifrån och kanske med tonårsbarn som pluggar hemma, förklarar Kristina Palm.

Viktigt att prata om villkoren för distansarbete från hemmet

För framtidens arbetstagare, som femåriga Bim Bolling, är forskning viktig. Oavsett om den gjordes innan pandemin eller kommer att göras senare.

– Det var till exempel en studie som visade att det i det flexibla arbetet är lättare att bli avbruten i det du gör, berättar Kristina Palm.

– Det är viktigt och bra med pauser i arbetet är, inte minst för den ergonomiska arbetssituationen. Om du i ditt hemmakontor inte har bra kontorsstol, höj- och sänkbart skrivbord, stor skärm med mera blir pauser allt viktigare, konstaterar hon.

Men ibland görs pauserna av helt andra anledningar. Många som testat hemarbete känner igen det. Tvätten ska tvättas, en granne knackar på och sista delen i en serie på Netflix är bara ett knapptryck bort.

– Det kan handla om en egen oförmåga att koncentrera sig, men också en förväntan på att vara ständigt närvarande digitalt. I alla fall om man inte har pratat om de här sakerna.
Den sista meningen är viktig, så vi tar den igen: ”I alla fall om man inte har pratat om de här sakerna”, betonar Kristina.

Det finns inget rätt eller fel

Johan Kerstell, personaldirektören på Sandvik, bekräftar vikten av att arbetsledare och medarbetare pratar om tillgängligheten – och menar att företag bör ha en policy.

– Det är viktigt att chefen, företaget, skickar en signal. Jag själv, som ett exempel, mejlar inte medarbetare på kvällen eller helgen om det inte är någon specifik sak där jag kommit överens om det med någon, säger han.

– Flexibilitet kan både vara ett problem och en möjlighet. Vi gjorde en stor medarbetarenkät och såg att vi låg bra till när det handlade om balansen arbete och fritid. Men det är oerhört viktigt att komma ihåg att vi människor är olika. En del passar det att arbeta på olika tider, andra passar det inte alls. Och inget är rätt eller fel.

Johan Kerstell konstaterar att några ser en fördel i att kunna gå till tandläkaren eller hämta barn under det som traditionellt varit arbetsdagen. Andra gör inte det.

– Viktigast är att det inte kopplas negativ stress till flexibiliteten och att det inte blir flexibelt åt fel håll, alltså att man bara jobbar mer och aldrig går till tandläkare eller hämtar barn eller vad det kan vara, säger Johan.


Framtidens arbetsliv

Det här är det andra avsnittet i en serie med tankar och resonemang kring arbetsliv och arbetsmiljö i framtiden. I del tre får ni träffa forskaren, föreläsaren och TV4-profilen Mouna Esmaeilzadeh och Barbro Westerholm som gjorde comeback i riksdagen vid 72.

Intervjuerna är gjorda av Ola Liljedahl och utgår från rapporten ”Framtidens arbetsmiljö i Sverige”.