Del 4. Hur var det på jobbet idag?

Det här är en artikelserie i sex delar som baseras på regeringsuppdraget ”Faktorer som skapar friska och välmående arbetsplatser” och intervjuer med personer som reflekterar över innehållet i rapporten. I den fjärde delen möter vi personaldirektör Johan Kerstell.

Johan Kerstell är personaldirektör på industrikoncernen Sandvik med huvudkontor i Stockholm, verksamhet i 130 länder och uppåt 40 000 anställda.

Johan Kerstell, hur var det på jobbet idag?

– En normal dag. Det innebär en dag med mycket möten. En skillnad var att jag jobbade hemifrån. Det var strategiarbete och teamsmöten med personal. En MBL-förhandling. Men jag körde ett träningspass tillsammans med min fru, som också jobbar hemifrån. Vi försöker träna tillsammans två dagar i veckan. Och jag fick till en promenad. Jag blir ofta datortrött i slutet av dagen.

Johan Kerstell menar att i en stor organisation är det viktigt att ha struktur.

– Själva organisationsmodellen är inte det viktigaste, säger han, det viktiga är vilka befogenheter man har på viss befattning. Det är viktigt för medarbetarna på olika befattningar att veta vad de får och kan göra. Att arbeta proaktivt för hälsa och välmående har hög prioritet.

Han ser en förändring i detta sedan ett antal år:

– Förr pratades det om Safety First, säkerheten först, vilket är självklart eftersom vi har en del farliga arbetsmiljöer. Gruvor, verkstäder, roterande verktyg…

Johan Kerstell är personaldirektör på industrikoncernen Sandvik med huvudkontor i Stockholm och verksamhet i 130 länder.

Idag, berättar han, har ”säkerheten först” fått ett tillägg:

– Vi pratar numera om ”säkerheten och hälsan först”. Det finns ett helt annat fokus på hälsa nu. Negativ stress och social isolering ska undvikas. Vi har hälso- och välmåendeprogram på alla sajter i världen. Hälsobidrag, egna gym, sluta röka-kampanjer och en massa annat. Hälsofrågan har helt enkelt en helt annan roll idag. Tidigare handlade det mer om fysisk säkerhet. Nu är det ett mycket bredare perspektiv. Från organisatoriskt perspektiv hos oss är det strukturerat med processer, policys, rutiner, systemstöd och så vidare.

Inte så enkelt med mångfald och inkludering

Men det är viktigt att det inte bara blir ord på papper. Det är i vardagen det ska fungera. Där menar Johan Kerstell att ledare och chefer på olika nivåer har ett stort ansvar.

– I en stor organisation måste beslut kunna tas långt ut och medarbetarna som tar de besluten måste därför få stöd. I en inkluderande kultur känner man sig trygg, ges förutsättningar att klara sitt jobb och vågar fråga.

Han betonar även ledarnas roll när det handlar om mångfald och inkludering, begrepp som numera nämns överallt men vid olika undersökningar i företags- och organisationsvärlden långt ifrån alltid verkar vara så lätt att få till.

Johan Kerstell lutar sig fram och knackar med fingret i bordet som för att poängtera betydelsen:

– Om man på arbetsplatserna lyckas kombinera inkludering med mångfald blir det bättre beslutsprocesser, bättre problemlösning, bättre kreativa processer. Det är bra för hela företaget på sikt, även affärsmässigt vilket syns inte minst i produktutveckling.

– Men utan inkludering, bara med mångfald, blir det kattskit. Då kommer ingen till tals. Därför är det så oerhört viktigt att arbeta med inkludering. Titta bara på introverta och extroverta! Hur säkerställer man att båda får plats, att bådas kompetens utnyttjas? Ledarna är viktiga för hur man jobbar kring inkludering. De ska ha nyfikenhet för andra, försöka förstå den andras perspektiv. Då blir arbetsmiljön bättre.

Men hur många klarar en ledare att leda?

Andreas Wallo och Daniel Lundkvist som vi mötte i den tredje del pekar på det som kallas kontrollspann, alltså antalet underställda medarbetare per chef.

– Har man ett ganska stort kontrollspann så blir det ju svårt att vara en ledare som ser varje individ och som påverkar varje medarbetare. Har man 50-60 personer så hinner man knappt hälsa på dem varje dag, säger de.

Många gånger får de frågan vad maxgränsen är.

– Men det kan vi inte riktigt svara på. Det finns ju en del forskning om det, men det verkar bero ganska mycket på vad det är för typer av uppgifter de ska göra, vilket handlingsutrymme de har, vilken utbildning de har och sådana saker, så det är en ganska komplex mix även där. Men med 50-60 underställda, eller fler, kan vi i alla fall säga att det blir svårare för chefen att vara hälsofrämjande.


Hur var det på jobbet idag?

Det här är en artikelserie i sex delar som baseras på regeringsuppdraget ”Faktorer som skapar friska och välmående arbetsplatser” och intervjuer med personer som reflekterar över innehållet i rapporten.

Texter och intervjuer är gjorda av journalisten Ola Liljedahl.

Mer om faktorer som skapar friska och välmående arbetsplatser