Bakgrund
Jämställdhet på arbetsmarknaden har länge varit en central samhällspolitisk fråga. Covid-19-pandemin medförde stora förändringar på arbetsmarknaden, inte minst i form av den omfattande övergången till distansarbete för de verksamheter och människor som hade möjlighet till det. Även efter pandemin har många arbetstagare valt och fått möjligheten att fortsätta arbeta på distans. Naturligtvis väcker denna radikala förändring frågor om hur jämställdheten i arbetslivet påverkas.
Resultatet redovisas i en kvantitativ studie samt en kunskapssammanställning.
Kunskapssammanställning
Genom att sammanfatta, analysera och presentera befintlig forskning inom ämnesområdet besvaras studiens huvudsakliga frågeställningar:
- Hur skiljer sig förutsättningar för att arbeta på distans åt mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden efter pandemin?
- Hur påverkar distansarbete efter pandemin a) karriär- och löneutveckling, b) produktivitet samt c) möjligheten till ett hållbart arbets- och familjeliv (work-life balance) ur ett jämställdhetsperspektiv?
Analysrapport
Analysrapporten undersöker hur distansarbete påverkar kvinnors och mäns veckoarbetstid och om ett eventuellt samband är särskilt framträdande bland småbarnsföräldrar. Analyserna baseras på data från SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) för perioden 2016–2024 och omfattar anställda kvinnor och män i åldern 20–64 år. Både tvärsnittsdata och longitudinella data används för att identifiera potentiella samband och orsakssamband.
Både litteraturstudien och analysrapporten kan laddas ner på denna sida.
Resultat
På ett övergripande plan konstateras att relationen mellan jämställdhet och distansarbete är komplexa- distansarbete kan exempelvis leda till ökad jämställdhet ut en aspekt, men motverka den ur andra.
Analysen visar att personer som arbetar på distans i genomsnitt jobbar något längre tid per vecka än de som inte gör det, och att sambandet är något starkare för kvinnor, särskilt mödrar, än för män. Detta kan bidra till minskade inkomstskillnader.
Kunskapssammanställning
Möjligheten att arbeta på distans ger särskilt kvinnor, då de är de som oftast tar ansvaret för det obetalda omsorgsarbetet på plats i hemmet, bättre möjligheter att delta på arbetsmarknaden. De får också större möjligheter att få jobb som matchar deras kompetens, vilket i sin tur kan minska inkomstskillnader mellan kvinnor och män.
Samtidigt som könsstereotypa normer påverkar karriär- och löneutvecklingen negativt, särskilt eftersom kvinnor oftare väljer distansarbete. Minskad social interaktion och kunskapsöverföring kan också hämma karriärutvecklingen. Kvinnor tenderar att multitaska mer vid distansarbete, vilket leder till längre arbetsdagar och minskad återhämtning. Att distansarbete ses som lösningen för att balansera betalt och obetalt arbete riskerar också att befästa normer om överarbete, särskilt för kvinnor.
Författare
Lena Grip, docent i kulturgeografi, Institutionen för geografi, medier och kommunikation Karlstads universitet, och Ulrika Åkerlund, doktor i kulturgeografi, Institutionen för geografi, medier och kommunikation på Karlstads universitet har författat kunskapssammanställningen.
Karin Halldén, docent vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet har författat analysrapporten.
Kunskapsluckor
Det saknas långsiktig forskning om distansarbetets effekter efter pandemin. Systematiska och longitudinella studier behövs för att förstå dess omfattning, rumsliga och sektoriella fördelning samt vilka faktorer som påverkar möjligheten att arbeta på distans.
Vidare är det av vikt att studera om kvinnor är fortsatt överrepresenterade bland distansarbetare och om effekter av distansarbete skiljer sig åt på till exempel karriär, löneutveckling och hälsa för kvinnor och män.
Beteckning
2025:2, 2025:3