Såväl svensk som internationell forskning och nationella åtgärdsprogram har främst inriktats mot lantbrukets och lantbrukarnas fysiska arbetsmiljö, inte minst genom insatser för att förebygga arbetsrelaterade personskador. Men det är inte bara fysiska och ergonomiska aspekter som är viktiga för arbetsmiljön. Organisatoriska och psykosociala faktorer kan främja en god arbetsmiljö och förebygga risker för ohälsa.
Frågorna som besvarats i denna kunskapssammanställning är:
- Vilka arbetsmiljörisker och friskfaktorer finns i lantbrukares psykosociala arbetsmiljö och vilka konsekvenser får detta för deras psykiska hälsa?
- Hur kan lantbrukares psykosociala arbetsmiljö och psykiska hälsa främjas (av samhället, branschen/kollegor/familj och eget agerande)?
Yttre faktorer påverkar känslan av maktlöshet
Myndigheters krav på lantbrukare upplevs av lantbrukarna lika svåra att påverka som det förändrade klimatet med översvämningar, torka och oberäkneligt väder som inträffar. Ökad otrygghet och kriminalitet på landsbygden samt rovdjursattacker bidrar till oro och psykisk ohälsa hos lantbrukare, även negativa attityder i samhället, media och i sociala medier påverkar. Många lantbrukare upplever också krav på sig själva att inte misslyckas och att kunna föra traditionen vidare om gården har varit i släkten under flera generationer.
Man har till exempel ingen att diskutera med när man dras med sina funderingar. I och med att man bor på sin arbetsplats kommer man inte ifrån jobbet. Man är ständigt i sin arbetsmiljö, på gott och ont. Man har nära till jobbet men samtidigt svårt att koppla av.
Maskulina normer kan leda till ångest
Att som man leva upp till de maskulina normerna inom yrket och att som kvinnlig lantbrukare lida av dessa normers konsekvenser, att inte ha tid för sin familj eller att delta i sociala sammanhang, upplevs betungande. Dessutom kan gården ligga geografiskt isolerat vilket kan leda till att många upplever ensamhet och bristande förståelse och stöd från familj och kollegor bidrar till ytterligare riskfaktorer. Stressrelaterade symtom, oro, svår ångest och självmordstankar, självmordsförsök eller genomförda självmord kan bli följden.
Det har visat sig i våra studier att man som lantbrukare ofta har väldigt stor stolthet, man kanske har svårt att dela sin oro med andra. Man håller skenet uppe och det finns fortfarande mycket machokultur, att man är stark nog att klara sin verksamhet. Det gäller även kvinnliga lantbrukare vilket vi har väldigt många av i Sverige. Man är stolt över sin verksamhet och pratar inte gärna med andra om sina bekymmer och sin oro. Man kanske tar hjälp med praktiska saker men har svårare att prata om att man mår mentalt dåligt, säger Peter Lundqvist.
De lantbrukare som inte klarar påfrestningarna på egen hand är i behov av externt stöd och hjälp. Insatser för lantbrukare i olika former framhålls som ett viktigt utvecklingsområde i den forskning som gjorts. Social hållbarhet för ett hållbart arbetsliv har i princip saknats i den litteratur som granskats i kunskapssammanställningen.
Faktorer som håller lantbrukare friska
Friskfaktorer i lantbrukares psykosociala arbetsmiljö är inte lika väl studerade som riskfaktorer. De friskfaktorer som har identifierats är länken mellan lantbrukaren och den brukade jorden, miljömässigt och socialt ansvar, förmågan att utföra arbetet, att vara ute och att arbeta fysiskt. Vidare identifierades goda matvanor, bra arbets- och boendemiljö, att arbeta med djur, rimlig arbetsbelastning, egen motivation, socialt stöd och känsla av tillhörighet, en inkomst som inte kommer från arbetet på gården och förmågan att arbeta efter pensionsåldern som viktiga faktorer.
Så kan lantbrukares psykosociala arbetsmiljö och psykiska hälsa främjas
Något som är viktigt är hur lantbrukarna själva hanterar den stress de möter i sin yrkesroll för att främja en god hälsa. Den mentala förmågan att klara detta brukar benämnas resiliens med vilket avses förmågan att stå emot och återhämta sig från påfrestningar.
Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att främja lantbrukares hälsa. Betydelsen av att utbilda vårdpersonal med förståelse för lantbrukares särskilda problem framgår i kunskapssammanställningen. Detta kan vara en effektiv strategi för att förbättra vårdsystem och vägar till tidiga insatser på landsbygden och för att tillhandahålla relevant stöd vid psykisk ohälsa. Det har också visat sig att lantbruksrörelsens bidrag till socialt stöd, utbildning och mentorskapsprogram för lantbrukare med stress och depressionssymtom minskade dessa symtom.
Svenska studier och fokus på kvinnor saknas
Det saknas fördjupade kunskaper om hur de aspekter som berörts i denna genomgång gäller för svenska lantbrukare under 2020-talet. Inte minst hur de påverkas av olika stressfaktorer och hur dessa kan hanteras individuellt eller med externt stöd, även om de internationella resultaten bidrar till en ökad kunskap som till stor del är överförbar till svenska förhållanden. Merparten av de studier som finns med i kunskapssammanställningen kommer från Australien och Nordamerika, i mindre omfattning från olika delar av Europa. Studier har genomförts i Norge och Finland, men det saknas i princip svenska studier.
Studierna som ingått i kunskapssammanställningen har ofta haft ett fokus på manliga lantbrukare, medan det varit betydligt färre studier om kvinnliga lantbrukares arbetsvillkor och psykiska hälsa. Det saknas också i stor utsträckning uppgifter om hur minoritetsgrupper, som lantbrukare med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning, ser på lantbrukarrollen.
Läs rapporten
Om projektet
Författarna till kunskapssammanställningen är Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet, Carita Håkansson, docent i hälsovetenskap vid Lunds universitet och Karin Hakelius, agronomie doktor vid Sveriges lantbruksuniversitet. Filosofie doktor Catharina Alwall Svennefelt, vid samma universitet har bidragit i arbetet med litteratursökning. Robin Gullstrand, bibliotekarie vid Lunds universitet, på myndighetens uppdrag, har stått för litteratursökningen. Filosofie doktor Cecilia Waldenström har på uppdrag av myndigheten kvalitetsgranskat kunskapssammanställningen. Ansvarig processledare vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap har varit filosofie doktor Thomas Nessen.