Arbetsmiljösnack #4 – Digitalisering och arbetsmiljö

Inledning av Liv Nilsson:
Digitaliseringen påverkar oss alla – både i privatlivet och i allra högsta grad i vårt arbetsliv. Men hur påverkas vi egentligen av att allt mer arbete digitaliseras eller har inslag av digitalisering och går det att nyttja digitaliseringen i det förebyggande arbetsmiljöarbetet?

Det har Kristina Palm, Ann Bergman och Calle Rosengren, undersökt och sammanställt i kunskaps-sammanställningen ”Framtidens arbetsmiljö – trender, digitalisering och anställningsformer”.

Jag heter Liv Nilsson och jobbar som kommunikatör på Myndigheten för arbetsmiljökunskap och ni är varmt välkomna till det här avsnittet av vår podcast ”Arbetsmiljösnack” som denna gång handlar om hur digitaliseringen både kan främja och hota arbetsmiljön.

Vi ber om överseende med att ljudkvaliteten har vissa brister och begränsningar. Anledningen till det är att vi på grund av den pågående pandemin spelar in podden på distans. Men nu kör vi!

Liv Nilsson:
Ja, det är ju en teknisk utmaning det här med att spela in podd i dessa tider när vi gör allt på distans. Med med hjälp av digital teknik så går det och det är även ämnet för dagen –  digitaliserings och dess påverkan på arbetsmiljön. Idag har jag tre gäster med mig, och vi kör en kort presentation innan vi grottar ner oss i dagens ämne. Så jag börjar med att säga hej och välkommen till Ann Bergman, professor vid Karlstads universitet.

Liv: Hej Ann, var befinner du dig just nu?

Ann Bergman: Hej, jag är i Karlstad och sitter faktiskt på min arbetsplats som är väldigt tom för tillfället. Jag smög upp till min plats för vi ska egentligen inte vara här mer än vi behöver. Men jag behövde skriva ut lite och då passade jag på att göra det när jag var här för att spela in den här podden.

Liv: Vi har även med oss Calle Rosengren, filosofie doktor och verksam vid Lunds universitet. Hej Calle, var befinner du dig?

Calle Rosengren: Hallå, hallå, jag befinner mig i Lund och arbetar sedan ett par veckor tillbaka från hemmet. Inte heller på Lunds universitet ska vi vara på våra arbetsplatser utan vi ska sitta i hemmet. Det har funkat ganska bra tycker jag.

Liv: Vår tredje gäst är Kristina Palm docent vid Karolinska universitet, hej och välkommen till dig också! Vart sitter du?

Kristina Palm: Hej, jag sitter hemma i Stockholm och precis som Calle har jag gjort det i några veckor. Jag tycker också att det funkar bra.

Liv: Det lika för oss på Myndigheten för arbetsmiljökunskap, jag sitter för det mesta hemma men idag är jag på kontoret. Vi hoppar raskt in på ämnet för dagen, ”Digitalisering och arbetsmiljö”, som är en del av myndighetens regeringsuppdrag ”Framtidens arbetsliv i Sverige” och den har fokus på vad digitalisering får för effekter på arbetsmiljön i framtiden. Men hur kan man ta reda på det, framtiden är ju inte här ännu? Vad säger du om det Ann?

Ann: Det där är en jätteintressant fråga. Det finns futurologer som konstaterar att det finns inga fakta om framtiden åtminstone när det gäller samhällsvetenskapliga frågor. Men det betyder inte att framtiden inte är viktig. Det vi gör här och nu idag, i samtiden, det skapar förutsättningar för framtiden. Det viktiga som forskare och kanske även som människa är att förhålla sig till framtiden hur oviss den än är och inte kapitulera eller resignera och tänka att makten ligger hos andra, hos tekniken eller vad det nu kan vara. Utan att man faktiskt är med och påverkar så gott det går, så det handlar snarare om att vara med och försöka forma framtiden och förhålla sig till den än att förutse den, det brukar inte gå så där jättebra.

Liv: Kan ni berätta lite grann om hur ni har gått tillväga i ert arbete?

Kristina: Vi har gjort en litteraturstudie i form av en så kallade ”rapid review”, en snabb litteraturstudie. Det innebär att vi gjort en systematisk genomgång av artiklar som vi har letat fram med hjälp av vissa sökord som ska hjälpa oss att svara på studiens frågeställning. Alla artiklar som vi fick fram 3 470 stycken till en början, dom har vi granskat utifrån det vi kallar inklusions- och exklusionskriterier så att vi verkligen har fått fram de artiklar som handlar om digitalisering och arbetsmiljö. När vi hade exkluderat artiklar hade vi 73 stycken kvar, och då hade vi också gått igenom dom så att dom håller en hög vetenskaplig kvalité. Det är dom som vi har sammanfattat i den här rapporten. Vi har tematiserat och beskrivit vad dom här artiklarna innehåller.

Liv: Om vi går över till vad ni kommit fram i er översikt, och vi börjar med del som handlar om hur arbetsmiljön påverkas av att arbete digitaliseras. Ni har delat in det här i fyra områden där och vi tar område för område. och börjar med arbetsbelastning och arbetsvillkor. Vad har digitaliseringen för påverkan på detta område?

Calle: Det man kan säga övergripande över området är att vi ser att digitalisering och arbetsmiljö utgör en komplicerad väv av risk och möjligheter, det vill säga att samma teknik ibland faktiskt kan skapa goda arbetsvillkor och i andra sammanhang skapa arbetsbelastning och ohälsa. Tittar vi till exempel då på informations- och kommunikationsteknologin är det ett antal artiklar som vi har gått igenom som lyfter fram att tekniken både ökar möjligheten till inflytande och delaktighet i arbetslivet vilket är viktiga faktorer, samtidigt kan informations- och kommunikationsteknologin skapa krav på att vi ska vara ständigt tillgängliga, till exempel hantera en stor mängd e-post och att det finns problem med ett antal störningar när tekniken inte fungerar.

Dom här belastningarna från informations- och kommunikationsteknologin kan då bidra med att det blir kognitiva problem med minne och koncentration till exempel och i förlängningen mindre skattad hälsa. Forskningen som vi gått igenom visar att det drabbar framförallt tjänstemän och dom är gruppen som utsätts för ICT-demands, IKT-krav som vi skriver i rapporten.

Det finns också ett par mer oväntade konsekvenser för när man inför digital teknik som man kanske inte hade tänkt på från början. Till exempel så är det en artikel som lyfter fram hur införandet av en ny digital teknik påverkade maktförhållande på arbetsplatsen. Dom som var teknikintresserade och var villiga att ta till sig den nya tekniken favoriserade.

Inom vården fick dom system för ett digitalt journalsystem och som upplevdes att det tog fokus från patientmötet och man fick använda sin arbetstid till det som inte uppfattades som legitima arbetsuppgifter då det blev mer fokus på dokumentation och tog fokus från det som man uppfattade som ens riktiga och viktiga jobb.

I vissa sammanhang om vi ser till krav och kontroll, det vill säga inflytande i arbetet, så blev den digitala tekniken styrande för hur arbetsuppgifterna skulle lösas vilket innebar att man fick mindre inflytande över sitt arbete vilket vi också vet sen tidigare är en negativ omständighet.

Liv: Nästa område är sociala relationer och ledarskap – vad kan ni säga om det?

Calle: Det är lite samma sak här gällande de sociala relationer, å ena sidan har vi nya sätt att kommunicera och interagera med våra kollegor och hålla kontakt samtidigt är det ett antal artiklar som lyfter fram hur ett ökat distansarbete då vi inte är på kontoret och inte ses kan bidra till social isolering. Intressant att också tänka på i det sammanhanget är att dom digitala relationer som vi har formas i ganska stor utsträckning av de fysiska relationerna vi har. Om vi känner varandra väl i en arbetsgrupp sedan tidigare så påverkar det hur väl kommunikationen fungerar när den sker helt digitalt.

Det är viktigt att tänka på då nya arbetstagare kommer in i en grupp, exempelvis nu under covid-19 pandemin att det finns en startsträcka och det är viktigt att tänka på så att dom inte blir marginaliserade och utanför.

Om vi tittar på att vi får ett antal ökade robotar som ska hjälpa oss i arbetslivet så kan dom å ena sidan bidra till minskad arbetsbelastning å andra sidan så kan ”robotkollegor” bidra till en social isolering. Det återstår ju en hel del arbete med att göra robotarna lite med sociala och lättare att interagera med.

Liv: Det tredje området riktar in sig på området kunskap, lärande och kvalifikationskrav, vilken betydelse har digitaliseringen för det?

Kristina: Ja, som man kan tänka sig så kan digitala verktyg bidra till kompetensutveckling på en arbetsplats, men det fanns faktiskt inte jättemånga studier om det här. Men det är ett par studier som tittar på det och det är från hårfrisöryrket, som är ett yrke som man inte alls förknippar med digitalisering, men här kunde man se att personer som gjorde sin praktik och samtidigt skulle utbilda sig så kunde deras inlärning bli lättare eftersom man kunde bli flexibel i tid när man deltog i den här utbildningen. Det kom också andra oväntade aspekter som att man delvis överbryggade åldersskillnader, som att yngre kunde hjälpa äldre personer med det digitala och det kunde då förbättra relationer. Vilket skapade mer djupt lärande. Men det krävs också att arbetsgivaren ser till att det finns förutsättningar i form av tid och möjlighet att vara uppkopplade på arbetet och tillgång till dator.

I en helt annan studie som handlar om industrin så resonerade man kring fördelarna med ”big data”, det vill säga när man samlar väldigt mycket data om anställdas kunskap men också kunskapsbehoven inom ett företag. Om man då kan köra dom här dataseten mot varandra kan man på ett enklare sätt veta vad det finns för behov vid nyanställning och så vidare. Den andra delen som handlar om kvalifikationskrav hör om den studie som Calle pratade om som handlar om makt och att en del personer som anses vara intresserade av teknik får också vara med att införa och utföra teknik och då ökar deras makt.

På samma sätt ökar också deras kvalifikationskrav vilket är någonting positiv här och då har man främst sett att det är männen som är intresserade och anses kunniga i teknik och därför ökar deras kvalifikationskrav på arbetet, medan andras grupper i många fall kvinnor, förväntas vara ointresserade och okunniga och därför ned kvalificeras deras arbete. Många tror också att de är kritiska till att införande av teknik, men det handlar egentligen inte om tekniken det handlar om att deras arbete förändras på ett negativt sätt.

Liv: Det fjärde och sista området som ni tar upp är flexibelt arbete i rum och tid, något som verkligen ökat nu i form av distansarbete under pågående pandemi och därför är lite extra aktuellt. Berätta mer om detta.

Kristina: Det är ju väldigt speciella förhållanden just nu där många tjänstemän förväntas arbetet hemifrån. Den forskning som vi har gått igenom bygger på en frivillighet och en uppskattad möjlighet att få arbeta hemifrån. Om man ska dra några slutsatser med anledning av det som sker just nu blir det kvalificerade gissningar som vi håller på med. Vår rapport beskriver möjligheterna att vara flexibel i både tid och rum så är det ofta något positivt och det ger en ökad autonomi i arbetet, men nu har ju att jobba hemifrån blivit något tvärtom det är snarare så att vi blivit tvingade i alla fall när det gäller arbete i rummet, tiden är fortfarande flexibel.

I dom här studierna undersökte man om det uppstod negativa aspekter som konflikter mellan arbete och privatliv, eftersom det var något som man förväntat sig skulle uppstå, men ofta uteblev dom här negativa aspekterna och det skulle kunna förklaras med att valet i flexibiliteten är frivilligt. Idag kanske konflikterna är fler eftersom man arbetar hemifrån och har sin partner som arbetar hemifrån, man har tonårsbarnen hemma då kan det vara så att konflikter mellan arbetsliv och övrigt liv faktiskt blir flera.

Det var en studie som visade att det är lättare att bli avbruten i det man gör i det flexibla arbetet och det kan vara något som många upplever under corona-krisen. Det kan handla om sin egen oförmåga att koncentrera sig, men också en förvänta på att vara ständigt närvarande digitalt i alla fall om man inte har prata om dom här sakerna. Några risker som är värda att lyfta är risken för social isolering och att chefer börjar detaljstyra. Men det finns förmodligen en risk nu under coroan-krisen med att chefer är för lite närvarande och då är det viktigt att påpeka att det är skillnad på att detaljstyra och att vara närvarande och fråga hur ens personal har det.

Liv: Det går att känna igen sig i mycket i det du säger. Den andra del som ni har tittat på är hur vi kan använda digitaliseringen i det förebyggande arbetsmiljöarbetet och här har ni delat upp resultaten på fysisk arbetsmiljö samt organisatorisk och social arbetsmiljö.

Liv: Inom området fysisk arbetsmiljö verkar det finnas stora möjligheter att använda digitaliseringen ur ett förebyggande perspektiv, exempelvis när det kommer till säkerhet och olika typer av hjälpmedel. Kan ni berätta mer om det här?

Ann: Det som var lite intressant, eftersom det förbyggande är lite framtidsorienterat, man vill göra någonting bättre framöver. Vi har ett problem här och nu, vi vill förändra det och förbättra det i framtiden. När vi tittade och gick igenom artiklarna där så var det intressant att många artiklar som hade den här ansatsen är väldigt tekniktunga och det handlar mer om den fysiska arbetsmiljön och inte så mycket om den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Det handlar till stor del om industrin eller traditionellt mansdominerande yrken, byggindustrin, gruvnäring och så vidare, där digital teknik kan användas i förebyggande syfte där viktiga dimensioner är säkerhet och ergonomin. Om man börjar med säkerhet så visar dom här artiklarna och det tyckte vi var lite intressant, att det har alltid funnits en risk med att vara i närheten av teknik inom industrin med stora maskiner och robotar där det finns staket för att markera att här ska människan vara och här ska tekniken vara för att skapa säkrare arbetsplatser, undvika kollisioner och livshotande skador. Den digitala tekniken gör det möjligt att utveckla smartare robotar så att istället för att människan ska passa sig för roboten passar sig roboten för människan. Men försöker utveckla den gemensamma arbetsytan så att dom blir säkrare för individer och det sker med hjälp av digital teknik.

Sen så används den också för att utbilda för ökad säkerhet, att sitta vid skolbänken och försöka förstå vad som är farligt och inte, det är ju förenat med vissa problem, och vice versa, att vara ute i ”det farliga” det är ju inte heller en lyckad lösning, men nu med hjälp av simuleringar och VR så kan man då i realtid både utbilda medarbetare i farliga situationer och öka säkerhetsmedvetenheten på ett helt annat sätt och tala om hur man ska agera. Så här är också ett utbildningssyfte. Men sen använder man också digital teknik som ett konkret hjälpmedel för att öka säkerheten när man väl är utbildad och ute i arbetet, man kan ha smarta kläder, för till exempel brandmän, som känner av giftig gas i ett utrymme och så vidare, det finns också VR-glasögon eller andra smarta hjälpmedel som kan identifiera en farlig situation, där individen får direktiv, hjälp och förståelse för hur man ska utföra de aktuella arbetsmomenten på ett säkert sätt. Så det är då det här säkerhetstänket har digital teknik har stor betydelse för det förebyggande.

Sen, lite kopplat till detta, men inte lika starkt knutet till säkerhet, då det inte handlar om risken för att dö, det är ju ergonomi och belastning. Ergonomi i de här artiklarna handlar i första hand om den fysiska belastningen, muskler, leder, hörsel och syn och så vidare. Och även här så används digital teknik till att bidra till att utforma arbetsplatsen så att den blir ergonomiskt bra och hållbar helt enkelt. Det kan också vara smarta kläder, det kan vara allt ifrån smarta kläder till handskar som känner av rörelser och kan identifiera skadliga arbetsmoment. Och när man gjort det då kan man förändra utformningen av arbetsplatsen. Det som är lite intressant här är att det handlar om att man vill förändra utformningen av arbetsplatsen och inte individens beteende. Man förlägger ansvaret då på vad organisationen ska förbättra inte vad individen ska förändra.

Så förutom att man använder digital teknik för att förstå hur människokroppar fungerar och belastning uppstår och hur vi ska utveckla arbetsplatsen så använder man också digital teknik som ett hjälpmedel för att minska belastningen. Och det är likadant som det här med säkerhet, digital teknik bistår arbetet medarbetaren i deras konkreta arbetssituation, talar om exempelvis att ”nu är belastningen för hög” och informerar om och talar om vad man ska göra.

Så detta är en del av hur digital teknik kan användas förebyggande när det gäller den fysiska arbetsmiljön. Det är ganska handgripligt och konkret. Vi har också sett att de här förbättringarna är ganska omedelbara, så det här ”förebyggandetänket” det ska ge upphov till förändring i närtid.

Liv: Går det fort det här arbetet, ser ni någon takt i den här utvecklingen?

Ann: Eftersom teknikutvecklingen går så fort, och till en början var det ju att man arbetade med simuleringar, att man simulerade en industrimiljö, men nu har det ju blivit så att man faktiskt tar med sig tekniken in i de faktiska miljöerna och där förefaller det ha hänt ganska mycket. Dom artiklarna är ju lite senare. Men vi blev ju lite förvånade över att det är, vi har ju tittat på artiklar från Europa ska vi väl säga, men det är väldigt traditionella mansmiljöer som belyses i de artiklar som vi har fått fram. Jag menar, den fysiska arbetsmiljön, belastning och säkerhetsrisker, det finns ju även i kvinnodominerande yrken, men av någon anledning så saknar vi de studierna här.

Liv: Ni har också titta specifikt på hur man kan nyttja digitalisering i förebyggande syfte när det gäller den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, vad har ni kommit fram till där?

Ann: Ja, de artiklarna är ju betydligt färre och det är ju också lite intressant i sig att det här med förebyggande arbetsmiljöarbete, det förefaller vara mer förknippat med artiklar som har med säkerhet och ergonomi och belastning att göra. När det gäller det organisatoriska och sociala så är det lite mer diffust. I de förra artiklarna så står det oftast i syftet och frågeställningen att syftet med den här studien är att förbättra det här, när det gäller den organisatoriska och den sociala dimensionen då kunde det ligga lite mer implicit. Det var färre artiklar och de artiklar som fanns är det som Calle och Kristina varit inne på tidigare, det handlar om hur kan digital teknik användas för att förbättra det sociala stödet, de sociala relationerna, förbättra kommunikation mellan individer som finns på olika platser men ändå behöver se samma sak, vi kan vara på vitt skilda ställen men man kan betrakta samma fenomen och diskutera det, den typen av saker menar man kan verka förebyggande.

Men digital teknik kan även användas till att identifiera ohållbara arbetsvillkor, det kan mäta stress, när är kraven för höga och så vidare, den utvecklas för att ta över vissa administrativa delar och på sätt minska arbetsmängden också kan den fungera som något slags beslutsstöd, så även här kan digitaliseringen fungera som ett hjälpmedel i arbetet, ett slags resurs.

Sen som Kristina också var inne på, så kan digital teknik verka förebyggande på så sätt att den är fungera inkluderande, så att arbetet kan anpassas till individen, att underlätta arbete för äldre eller människor med funktionsvariationer och så vidare, att kunna vara kvar i arbetslivet och ha ett hållbart arbetsliv. Detta gäller också det flexibla arbetslivet, det vill säga att digitaliseringen kan motverka krav och en ohållbar arbetssituation oavsett var man jobbar, i hemmet eller någon annanstans.

Liv: I den sammanställning som ni gjort finns en modell till hjälp för att identifiera positiva och negativa effekter när ett nytt digitalt hjälpmedel ska införas? Kan ni ge ett exempel på hur en arbetsplats kan använda sig av den här modellen?

Kristina: Ja, den här modellen har vi ju gjort utifrån de resultat som vi har fått fram i studien och om man tänker sig att man ser en sol så är strålarna som pekar uppåt de positiva effekterna av att införa ny teknik medan de som pekar nedåt, där har vi de negativa effekterna. Och eftersom litteraturstudien visar att när man inför ny digital teknik, eller nya digitala arbetssätt, så ger de oftast inte bara de positiva aspekterna som man förväntar sig utan det ger också negativa aspekter och det kan också ge andra positiva effekter som man inte har tänkt sig. Och då tänker vi att den här modellen skulle kunna vara till hjälp när man inför ny digital teknik eller nya arbetssätt till följd av digital teknik att man kan titta igenom hela den här modellen, både de positiva och negativa aspekterna och fundera på vilka skulle kunna uppstå här, och då inte bara utgå från det man tänkt sig från början utan låta modellen inspirera till samtal kring vad skulle det kunna bli för effekter. Då kan man ju också tänka sig att man ska försöka styra mot de effekter man vill uppnå och försöka undvika de negativa aspekterna. Så vi tänker att den här modellen skulle kunna vara till hjälp för det.

Liv: Jättebra, vi kan också säga det att den finns på sidan 70 i kunskapssammanställningen, som man också hittar på våran webbplats, om man vill prova att använda den.

Liv: I uppdraget som ni fick ingick även att identifiera kunskapsluckor i forskningen och peka på vilken forskning det finns behov av i inför framtiden för att lära ännu mer om digitaliseringens påverkan. Vad är det som saknas?

Calle: Det man säga övergripande är att vi dels ser behov av att vissa branscher beforskats mer ingående och att lyfta vissa specifika aspekter och frågeställningar i större utsträckning. Tittar vi på vilka branscher så har vi varit inne på att inom vård- och omsorg, där vet vi att det pågår ett omfattande arbete med digitalisering och att införa vissa digitala hjälpmedel men vi vet ganska lite om hur det påverkar arbetsvillkoren för anställda.

Det blir tydligt i de 3 470 artiklarna var det tämligen många som behandlade ny teknik inom vård- och omsorg. Det som dom ville studera effekterna på vårdkvalitén. Men det var tydligt när vi läst dom här artiklarna framgår det att det även påverkar arbetsvillkoren för de anställda i form av inflytande, arbetsbelastning och kvalifikationskrav. Det varit intressant att samma studier med fokus på vårdkvalité och ger output inom flera områden.

Forskning med fokus på tekniken sker i regel på tekniska högskolor och där ser vi även att de har en mer positiv tekniksyn. Om vi delar dom i två högar, har vi en grupp som ser väldiga möjligheter med tekniken och som fokuserar mycket på lösningar. Sen finns det en mer teknik negativ falang, kanske forskning som pågår mer inom samhällsvetenskapliga fakultet bland psykologer och sociologer där man är lite mer skeptisk till teknik. Vi hade tyckte att det var intressant om dom här två falangerna i större utsträckning möttes för att diskutera möjliga forskningsfrågor och att man tänkte arbetsmiljö redan i utvecklingen av tekniken så att det en helhetssyn på dom här frågorna.

Tittar vi på specifika perspektiv som vi hade velat se mera av är det kön och mångfald, det kommer fram i ett par artiklar att det verkar påverka på olika sätt beroende på om du är man eller kvinna på arbetsplatser. Hur det där ser ut hade vi velat se mer fördjupad forskning om. En aspekt om vi pratar om övrigt liv, så pratar man om spill-over från arbetet till det privata, det vill säga jag tänker på jobbet, jag sitter hemma och jobbar, hur påverkar det min återhämtning och sömn, men vi hade också vela se hur det spiller över åt det andra hållet, hur privatlivet påverkar oss på arbetsplatsen, hur påverkar det att vi behöver hantera privata insatser på våra arbetsplatser.

Sen också forskning som lyfter fram möjligheter med tekniken, till exempel möjligheten med livslångt lärande och hur vi ännu bättre kan utnyttja tekniken där. Min favoritstudie bland alla var en finsk studie som lyfte en fenomen som kallas retreat-type-telework där dom tog kontoret och flyttade ut det på landet under en vecka och det visade sig då att dom anställda upplevde en högre självskattad hälsa och välbefinnande och även produktivitet, det hade varit intressant att se fler studier på – ut i skogen med vår arbetsgrupp.

Liv: Vilket typ av forskning skulle ni helst vilja fördjupa er i?
Calle: Jag har ett projekt som jag velat göra länge . Jag har gjort en mindre fallstudie om digital teknik inom hemtjänsten. Där man har infört något som kallas Mobipen. En digital penna som används för att logga arbete på fältet och precis som vår fina modell som Kristina nämnde så fick det oförutsedda konsekvenser i det att arbetet blev väldigt mycket mer styrt, för att kunna logga och föra in en arbetsuppgift i den här pennan så var man tvungen att stycka upp och tidssätta olika arbetsinsatser t. ex en stödstrumpa – sju minuter, socialt stöd – tio minuter och mat – tio minuter och logga dem så att säga. Då blir arbetet mer styrt och det är också en arbetsgrupp som har begränsat inflytande över hur tekniken ser ut och utvecklas. Kanske att ett utvecklingsprojekt hade varit intressant att titta på, hur kan man hitta digitala hjälpmedel för den gruppen som faktiskt stödjer de i sitt arbete och inte gör det mer styrt. Det påverkade det sociala stödet och hur man interagerade med kollegor i och med att din arbetsinsats styrdes av den digitala pennan. Tidigare kunde man byta arbetsuppgifter och hjälpa varandra, men nu kunde man inte det på grund av att dina uppgifter loggades i din digitala penna så arbetet blev mer isolerat och mer styrt. Vilket inte alls var tanken med pennan, den skulle kvalitetssäkra vården och vara ett administrativt stöd. Det hade varit intressant att fortsätta arbetet med det.

Liv: Just det, Kristina har du något?

Kristina: Just nu skulle jag nog vilja studera det faktiska arbetet och upplevelsen av att arbeta hemifrån under Corona-krisen som möjliggörs av den digitala tekniken. VI skulle få en bred palett av upplevelser där en del tycker det är fantastiskt bra och andra avskyr det. Det skulle vara intressant att förstå hur man kan jobba med det här för att få det att bli mer hållbart.

Liv: Ann, vad säger du?

Ann: Det jag intresserar mig för är hur teknik och det organisatoriska sammanhanget är sammanvävt av makt och kultur och sånt som har beskrivits här . Jag skulle vilja studera hur teknikens utveckling påverkar det organisatoriska och sociala sammanhanget, dvs. hur arbetsuppgifter och yrkesinnehåll förändras, och vilka konsekvenser det får för yrkets upp eller ner-kvalificiering, jämlikhet eller goda eller svåra arbetsvillkor. Här behöver man gå in i det organisatoriska sammanhanget sen om det gäller den fysiska eller ogranisatoriska sociala arbetsmiljön där är båda lika intressanta. När det här krokar ihop och får effekter det är där man behöver vara med och få kunskap om hur det går till när teknik omvandlar ett yrke helt och hur det sedan omsätts i någon slags praktik som vissa känner sig helt styrda av och vissa känner sig ha koll på. Tekniken är ju en del av vår vardag allt ifrån användningen av mobiltelefonen till smarta kläder. Vi behöver få till en allmän medvetandehöjning bland oss, arbetsgivare och arbetstagare, så att vi inte ser oss som att vi är styrda av tekniken. Än så länge är det ju vi människor som styr tekniken och det får vi ju se till att fortsätta med och då behöver vi kunskap om det, och det på bred front. Inte bara ledningen, fack och representanter bör ha denna kunskap, det behöver sprida sig till alla inom hela organisationen. I arbetet med denna rapport har vi kommit till insikter om hur stor och komplex kopplingen är mellan digitalisering och arbetsmiljö. T.ex i arbetet med den fysiska arbetsmiljön. Hur annorlunda den typen av forskningen är i hur den är skriven och dess fokus kontra den sociala och organisatoriska som vi tidigare studerat mer av. Men för att förstå helheten av digitalsieringens och teknikens påverkar på arbetsmiljön är det fysiska väldigt viktig, vi är ju både kropp och knopp så att säga. Digitaliseringen påverkar det mesta, tidigare har det ju varit tydliga skillnader mellan arbetare och tjänstemän, det börjar också suddas ut och där är tekniken självfallet med och påverkar. Det är kanske ett litet flummigt svar, men forskning som inriktar sig på det holistiska perspektivet på digitaliseringens inverkan på arbetsmiljön skulle vara intressant.

Liv: Om vi knyter ihop samtalet och kikar på det som ni kommit fram till, vilket område tycker ni ska bli mest intressant att följa framåt när det gäller digitalisering av arbetslivet?

Ann: Nu kommer det vara fullt fokus på pandemin och vilka effekter den har fått och det här är ju lite lurigt. Här kan man ju tänka sig att vi får blinda fläckar och den rapporten vi har diskuterat idag visar vikten av att ha ett litet mer av ett fasettseende om vi nu fokuserar mest på konsekvenser av Covid-19 och vad det får för effekter på arbetsvillkor så kommer vi få väldigt mycket kunskap om det, men denna pandemi är ju ett specifikt tillstånd.

Jag tror fortsätta forskningen kring de mer vardagliga arbetsmiljöerna, de som har funnits här under lång lång tid också, och inte bara springa på det som nu känns väldigt hett, dvs. arbetsmiljön kopplad till Covid-19. Nu får ni lägga till Calle och Kristina.

Avslutning:
Vi tackar Kristina, Ann och Calle och hänvisar till att du kan läsa mer om digitalisering och arbetsmiljö i kunskapssammanställningen ”Framtidens arbetsmiljö – trender, digitalisering och anställningsformer” som också är en del av genomförande av vårt uppdrag sammanställa nationell och internationell forskning om framtidens arbetsliv i Sverige. Kunskapssammanställningen i sin helhet hittar du på vår webbplats www.mynak.se.