Sammanfattning
Syftet med rapporten är att undersöka om det skett statistiskt säkerställda trendbrott i de rapporterade nivåerna av olika arbetsmiljöfaktorer under den tidiga (2020) och/eller senare fasen (2022) av covid-19-pandemin, jämfört med utvecklingen innan pandemin.
Huvudfrågeställningar i rapporten:
- Vilka arbetsmiljöförändringar skedde under covid-19-pandemins tidiga respektive senare fas, jämfört med tidsperioden innan pandemin? Har det skett något trendbrott i de rapporterade nivåerna av arbetsmiljöfaktorer under pandemin, jämfört med tidsperioden innan pandemin?
- Ser utvecklingen av arbetsmiljön under covid-19-pandemin olika ut beroende på kön, ålder, socioekonomiska indikatorer och typ av yrke?
Resultaten består av både beskrivande och analytisk statistik samt tester för att se om arbetsmiljöförändringar över tid varierade mellan olika grupper i samhället baserat på olika bakgrundsfaktorer. Dessutom analyserades utvecklingen av arbetsmiljöfaktorer inom olika yrkesgrupper, inklusive yrken med möjlighet till distansarbete och yrkesgrupper där arbetsuppgifterna innebär att arbetstagaren i högre grad behöver vara på sin arbetsplats. Analysresultaten som redovisas är statistiskt säkerställda.
Resultat – Psykosocial arbetsmiljö
Krav och resurser
Jämfört med utvecklingen av den rapporterade nivån av krav och kontroll i arbetet före covid-19-pandemin, visade de övergripande analyserna främst på:
- något lägre rapporterade nivåer av psykologiska krav i arbetet under pandemin, framför allt i början (2020)
- något högre rapporterade nivåer av kontroll i arbetet under pandemin och framför allt i den senare fasen (2022).
Krav i olika grupper: En minskning av rapporterade kvantitativa psykologiska krav i arbetet noterades främst i början av pandemin 2020. Detta gällde personer inom serviceyrken, materiell tillverkning, vård och omsorg, samt andra yrken (där minskningen endast sågs i början av pandemin). Bland yrken med möjlighet till distansarbete sågs en minskning både i början och ännu tydligare i slutet av pandemin.
Kontroll i olika grupper: En ökad rapporterad nivå av kontroll sågs framför allt bland personer inom yrken med möjlighet till distansarbete, inom materiell tillverkning samt i gruppen övriga yrken (med krav på högre utbildning). En viss ökning av kontroll sågs i början av pandemin inom vård- och omsorgsyrken. En större ökning av kontroll sågs även i den äldre åldersgruppen (56 år och äldre i början av studieperioden) samt bland män, framför allt under den senare delen av pandemin (2022).
Socialt stöd
Jämfört med utvecklingen av den rapporterade nivån av socialt stöd under perioden före covid-19-pandemin, visade de övergripande analyserna främst på:
- en något högre rapporterad nivå av socialt stöd i arbetet, både i början (2020) och under den senare delen av pandemin (2022).
Socialt stöd i olika grupper: Socialt stöd i arbetet ökade under pandemin jämfört med perioden före. Ökningen var tydligast bland yrken med möjlighet till distansarbete, särskilt i slutet av pandemin (2022) men även i början (2020). Inom övriga yrken ökade det sociala stödet endast i slutet av pandemin, medan inom materiella tillverkningsyrken skedde ökningen främst i början av pandemin. Inga ökningar av socialt stöd noterades i övriga yrkesgrupper.
Resultat – Den organisatoriska arbetsmiljön
Jämfört med utvecklingen av den rapporterade anställningsotryggheten och andelen med långa arbetstider före covid-19-pandemin, visade de övergripande analyserna främst:
- marginellt högre rapporterade nivåer av anställningsotrygghet, framför allt under början (2020), men även under den senare delen av pandemin (2022)
- en lägre andel rapporterade långa arbetstider (mer än 40 timmar per vecka) både i början (2020) och i den senare fasen av pandemin (2022).
Anställningsotrygghet i olika grupper: En mer markant ökning av anställningsotrygghet i början av pandemin sågs framför allt bland personer inom serviceyrken och arbetare inom yrken med fokus på materiell tillverkning. En tydlig ökning sågs även bland personer inom yrken med möjlighet till distansarbete, samt inom övriga yrken. Bland dessa grupper fanns fortsatt en högre grad av anställningsotrygghet i slutet av pandemin jämfört med innan, men ökningen var störst i början av pandemin. Under den senare delen av pandemin sågs även en viss ökning av anställningsotrygghet bland personer med yrken inom grundskola och barnomsorg. En marginell ökning av anställningsotrygghet sågs även senare under pandemin 2022 bland personer inom vård och omsorg. Bland kvinnor ökade anställningsotryggheten mer än bland män vid 2022 års mätning, jämfört med perioden innan pandemin.
Långa arbetstider i olika grupper: Antal arbetstagare med långa arbetstider minskade före till under pandemin bland personer inom yrken med möjlighet till distansarbete (i början av pandemin 2020), arbetare inom materiell tillverkning samt bland personer inom övriga yrken (i början och slutet av pandemin). Bland personer med yrken inom vård och omsorg, grundskola och barnomsorg samt andra kontakt/serviceyrken sågs ingen minskning av långa arbetstider. Bland män sågs en tydlig minskning av långa arbetstider framför allt i slutet av pandemin (2022) medan ingen sådan minskning sågs bland kvinnor 2022. En viss minskning av långa arbetstider sågs däremot bland både män och kvinnor 2020.
Resultat – Balans mellan arbete och privatliv
Arbetets inverkan på privatlivet
Jämfört med den rapporterade nivån av arbetets positiva inverkan och arbetets negativa inverkan på privatlivet under perioden innan covid-19-pandemin, visade de övergripande analyserna på:
- högre rapporterade nivåer av arbetets positiva inverkan på privatlivet under pandemin (endast mätt 2020)
- minskade rapporterade nivåer av arbetets negativa inverkan på privatlivet i början och i slutet av pandemin.
Arbetets inverkan på privatlivet, i olika grupper: En ökning i den rapporterade nivån av arbetslivets positiva inverkan på privatlivet i början av pandemin 2020 (ej mätt 2022) sågs framför allt bland personer inom yrken med möjlighet till distansarbete, yrken med fokus på annan människoservice samt inom gruppen övriga yrken med krav på högre utbildning. Ingen sådan förändring sågs bland yrkesgrupperna inom vård och omsorg, grundskola och barnomsorg eller arbeten inom materiell tillverkning.
En minskning i den rapporterade nivån av arbetlivets negativa inverkan på privatlivet i början av pandemin (2020) sågs däremot bland samtliga yrkesgrupper, förutom bland yrken inom grundskola och barnomsorg. Bland yrken med möjlighet till distansarbete samt i gruppen övriga yrken (med krav på högre utbildning), sågs även en minskning senare under pandemin (2022) i den rapporterade nivån av arbetslivets negativa inverkan på privatlivet.
Privatlivets inverkan på arbetet
Jämfört med utvecklingen av den rapporterade nivån av privatlivets positiva inverkan och negativa inverkan på arbetet under perioden innan covid-19-pandemin, visade de övergripande analyserna på:
- högre rapporterade nivåer av privatlivets positiva inverkan på arbetet under pandemin (endast mätt 2020)
- lägre rapporterade nivåer av privatlivets negativa inverkan på arbetet i början (2020) och i slutet (2022) av pandemin.
Privatlivets inverkan på arbetet i olika grupper: Vid undersökning av utvecklingen inom olika yrkesgrupper sågs en ökning i den rapporterade nivån av privatlivets positiva inverkan på arbetet endast bland personer inom yrken med möjlighet till distansarbete samt inom vård och omsorg. Ingen förändring sågs i de andra yrkesgrupperna.
En minskning av privatlivets negativa inverkan på arbetet sågs däremot både i början (2020), samt under den senare fasen av pandemin (2022) bland samtliga yrkesgrupper, förutom bland yrken inom grundskola och barnomsorg. Bland personer med yrken inom vård och omsorg sågs endast en viss minskning i början av pandemin.
En tydligare minskning av privatlivets negativa inverkan på arbetslivet sågs bland män (jämfört med kvinnor), bland arbetare (jämfört med tjänstemän) samt bland personer utan barn (jämfört med personer med barn), i den senare fasen av pandemin 2022 jämfört med innan pandemin.
Slutsatser
Resultaten visar på flera förändringar i arbetsmiljön för Sveriges arbetande befolkning under covid-19-pandemin jämfört med tiden före pandemin. Dock kan de observerade förändringarna på gruppnivå överlag anses små. Det kan tyda på att de som fortsatt arbeta under pandemin inte upplevt några större förändringar i de undersökta arbetsmiljöfaktorerna på gruppnivå. Detta kan ha att göra med att Sverige hade relativt sett milda restriktioner och ingen full nedstängning. För yrkesgrupper med goda möjligheter att arbeta på distans visar resultaten däremot på flera förbättringar i arbetsmiljön.
Generellt sågs en ökning av anställningsotrygghet, framförallt i början av pandemin, med viss återhämtning i slutet av pandemin 2022, dock inte bland kvinnor. En minskning av långa arbetstider sågs, och mer så bland män 2022, samt bland yrken med potential för distansarbete, inom materiell tillverkning samt i gruppen ”övriga yrken” med krav på högre utbildning. Psykologiska krav minskade något, medan kontroll ökade något. Både kontroll och socialt stöd ökade framför allt inom yrken med potential för distansarbete, materiell tillverkning och i gruppen övriga yrken. Dessa ökningar sågs inte inom kontaktyrkesgrupperna där färre positiva förändringar under pandemin generellt observerades.
Slutligen tyder resultaten på en generellt bättre balans mellan arbetet och privatlivet i början och i slutet av pandemin.
Om publikationen
Rapporten är en del av uppdraget ”Arbetsmiljön före och under covid-19-pandemin i ett urval av den arbetande befolkningen i Sverige: The Swedish Longitudinal Occupational Survey of Health”.
Syftet med rapporten var att undersöka huruvida det skett statistiskt säkerställda arbetsmiljöförändringar under den tidiga (2020) respektive senare fasen (2022) av covid-19-pandemin jämfört med hur arbetsmiljön utvecklades under åren innan pandemin (2014, 2016, 2018). Syftet var alltså att undersöka om det skett förändringar i form av trendbrott i de rapporterade nivåerna av olika arbetsmiljöfaktorer under den tidiga och/eller senare fasen av pandemin, jämfört med utvecklingen (trenden) av de rapporterade nivåerna av arbetsmiljöfaktorerna under åren innan pandemin.
The Swedish Longitudinal Occupational Survey of Health (SLOSH)
The Swedish Longitudinal Occupational Survey of Health (SLOSH) är Stressforskningsinstitutets undersökning av hur bland annat arbetsliv, arbetsmiljö, privatliv, pensionering och hälsa påverkar varandra över lång tid i Sverige. Undersökningen har pågått sedan 2006 och bygger vidare på Arbetsmiljöundersökningarna 2003–2019. En ny datainsamling genomfördes våren 2022.
Författare
Cecilia U. D. Stenfors, docent, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet
Johanna Stengård, docent, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet
Linda L. Magnusson Hanson, docent, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet
Hugo Westerlund, prof., Psykologiska institutionen, Stockholms universitet
Beteckning
Rapport 2024:8