Det handlar exempelvis om att vara med och bidra till satsningar som är bra för medarbetarnas välmående och hälsa, och som minskar ohälsa och olycksfall. Det sker ofta genom att skyddsombudet tillsammans med chefen undersöker, riskbedömer, åtgärdar och följer upp arbetsmiljön. Att vara med i det här förbättringsarbetet, och se resultatet, är en vanlig drivkraft för många skyddsombud.
Liv Nilsson, skyddsombud vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap:
Jag blev skyddsombud för att jag ser det som en viktigt möjlighet att kunna påverka och bidra till en bra arbetsmiljö på arbetsplatsen.
Den svenska arbetsmiljölagstiftningen bygger på att arbetsgivaren ansvarar för arbetsmiljön och samverkar med sina arbetstagare för att åstadkomma en bra arbetsmiljö. Skyddsombudet representerar arbetstagarna i förhållande till arbetsgivaren när det gäller arbetsmiljön. Enligt arbetsmiljölagen ska det finnas ett skyddsombud på alla arbetsplatser som har minst fem anställda, men även på mindre arbetsplatser än så om det finns risker i arbetsmiljön.
Skyddsombudets historia
Föregångare till skyddsombud var så kallade arbetarombud. Enligt lagstiftning 1912 fick arbetstagarna rätt att utse egna representanter för samråd med yrkesinspektionen. Benämningen skyddsombud användes först 1938. Genom arbetarskyddslagen 1949 stärktes deras roll, och ännu mer under 1970-talet då skyddsombud fick rätt att stoppa arbete vid överhängande fara.
Under de första decennierna var ombudens uppgift att både företräda arbetstagarna och att bevaka statens intresse av bättre hälsa i arbetet. I första hand skulle ombuden företräda arbetstagarna i samband med de statliga yrkesinspektörernas besök. Yrkesinspektörerna hade rätt att kontrollera arbetsmiljön, men inte att förelägga arbetsgivarna att ändra något. Det var länsstyrelsernas uppgift.
Under 1930- och 1940-talen utvecklades både arbetarskyddslagstiftningen och samarbetet mellan arbetsmarknadens parter. Antalet skyddsombud ökade och skyddskommittéer började bildas på större företag.
(Källa: Wikipedia)
Vårt skyddsombud heter Liv Nilsson
Precis som förra året heter vårt skyddsombud Liv Nilsson. Liv arbetar som processledare på myndigheten och i sin roll arbetar hon mycket med frågor gällande företagshälsovård.
Om du fick uppmuntra någon att bli skyddsombud, vilka är argumenten?
– Man får lära sig väldig mycket, både genom utbildning och i det praktiska arbetet. Som skyddsombud får man också vara en del av det strategiska arbetsmiljöarbetet vilket både är utvecklande och utmanande. Också kan man faktiskt göra skillnad, både i stort och smått vilket känns väldigt bra!
Mer om skyddsombud
Lokalt skyddsombud
Med lokalt skyddsombud menas ett skyddsombud som är verksamt inom ett tydligt avgränsat skyddsområde hos en arbetsgivare. De flesta skyddsombud är lokala och man säger oftast bara skyddsombud, benämningen lokalt skyddsombud finns för att särskilja lokala skyddsombud från huvudskyddsombud och regionala skyddsombud.
Huvudskyddsombud
Om det finns flera lokala skyddsombud på arbetsplatsen ska ett av dem utses till huvudskyddsombud. Huvudskyddsombudets uppgift är att samordna de lokala skyddsombudens verksamhet och de företräder därför arbetstagarna i frågor som inte är begränsade till ett specifikt skyddsområde. I övrigt skiljer sig inte huvudskyddsombudets uppdrag från det lokala skyddsombudets uppdrag.
Regionalt skyddsombud
På små arbetsplatser inom privat sektor, med få anställda där det saknas skyddskommitté kan ett fackförbund utse regionala skyddsombud (RSO). Kravet är att förbundet har minst en medlem anställd hos arbetsgivaren. De regionala skyddsombuden har samma befogenheter och rättigheter som lokala skyddsombud. De regionala skyddsombuden finansieras av Arbetsmiljöverket och förbunden tillsammans.