När globala kriser ökar och säkerhetslandskapet förändras blir säkerhetskultur och säkerhetsbeteenden avgörande för en trygg arbetsmiljö i militära verksamheter. Omställningar och ökad internationalisering ställer högre krav på en enhetlig säkerhetskultur, särskilt vid samverkan mellan olika aktörer. Forskning betonar vikten av att integrera säkerhetskultur i den militära utbildningen för att hantera dagens hotbilder och skapa en helhetssyn på säkerhet i både fred och kris.
Kunskapssammanställningen bygger på en systematisk litteraturöversikt av tidigare studier som sammanfattar det aktuella kunskapsläget.
– En god säkerhetskultur och säkerhetsbeteende är viktiga aspekter av arbetsmiljön inom alla branscher. Men inom den militära verksamheten är det särskilt viktigt eftersom stora delar av verksamheten är beroende av en mycket god säkerhet. Vår kunskapssammanställning föreslår flera olika faktorer, förhållningssätt och aktiviteter som har betydelse för att upprätthålla och vidareutveckla säkerheten, vilket i sin tur bidrar till en god arbetsmiljö, säger Monica Kaltenbrunner, processledande analytiker vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap.
Vad som främjar en god säkerhetskultur
Resultatet visar, på individnivå, att erfarenheter från tidigare händelser och tid i tjänst är centralt för en stärkt säkerhetsmedvetenhet. Egenskaper som förknippas med ett minskat risktagande är erfarenhet, högre ålder och personer av kvinnligt kön. Det är också av vikt att arbetsgivaren uppfyller outtalade förväntningar mellan sig och den anställde. Görs detta stärks både viljan att stanna kvar i tjänsten och att följa säkerhetsregler.
På gruppnivå visar det sig att en transformativ ledarstil med en öppen kommunikation och bra relationer kan stärka säkerhetsklimatet. Ledarstilen uppmuntrar medarbetare att dela information och erfarenheter, vilket bidrar till tryggare beteenden och en säkrare arbetsmiljö.
På organisationsnivå är engagemang från ledningen, tydlig säkerhetskommunikation, kontinuerlig monitorering, relevanta utbildningsinsatser och belöningssystem faktorer som främjar en god säkerhetskultur.
Lärande och erfarenhetsutbyte skapar en tryggare arbetsmiljö
Resultatet visar att specifik träning på individnivå utvecklar mental och fysisk beredskap för att hantera risker. Specifikt utformade utbildningsprogram med stark koppling mellan realistiska övningar och säkerhetsbeteenden, bidrar till att forma säkerhetskulturen, minska risker och främjar säkerhetsefterlevnad på alla nivåer.
På gruppnivå stärks säkerheten i en kultur som bejakar lärande från misstag utan att skuldbelägga. Transparens och ärlighet inom gruppen främjar en miljö där erfarenheter delas öppet, vilket bygger en starkare gemensam förståelse för säkerhet och riskhantering. Avancerade övervakningssystem, såsom förarassistanssystem, kan också bidra till minskad olycksrisk genom att både direkt påverka förarnas beteende och ge insikter för lärande i uppföljningssamtal. En annan viktig faktor är feedback. Återkoppling kan vara ett effektivt sätt att ge militär personal möjlighet att få omedelbara insikter i sitt beteende så att de kan göra nödvändiga justeringar.
På organisationsnivå skapar en arbetsplats som uppmuntrar erfarenhetsutbyte och lärande en säkrare och mer öppen miljö. När roller och ansvar är tydliga blir säkerhetssystemet starkare och anpassningen till förändringar går snabbare. Resultatet visar också att effektiva verktyg för att följa upp säkerheten gör det lättare för ledningen att snabbt få tillgång till viktig information. Detta hjälper dem att fatta beslut som förbättrar säkerhetskulturen och skapar en tryggare arbetsmiljö.
Köns- och genusaspekter
Könsfördelningen i de inkluderade studierna redovisas i en mindre andel av artiklarna, och där det förekommer används det oftast endast som kontrollvariabel utan djupare analys. Genusaspekter belyses endast marginellt med få exempel på fördjupade analyser, vilket överlag indikerar att diskussionen om genus är frånvarande i dessa studier.
Kunskapsluckor
Det finns en avsaknad av studier genomförda under skarpa insatsförhållanden, vilket innebär att vissa aspekter av arbetsmiljö, säkerhetskultur och säkerhetsbeteenden inte är tillräckligt utforskade. Det finns också ett behov av longitudinella och systemorienterade studier för att förstå orsaksfaktorer över tid, särskilt när det gäller relationen mellan ledarskap, arbetsmiljö och säkerhetsbeteenden.
Författargrupp
Professor Mattias Elg och docent Jason Martin vid Linköpings universitet har författat kunskapssammanställningen.
Här kan du läsa och ladda ner kunskapssammanställningen
