Namn: Nader Ahmadi, 61 år
Familj: Fru Elena som doktorerar inom arbetshälsovetenskap, sonen Leo 11 år samt sonen Babak 37 år från tidigare äktenskap.
Bor: Gysinge i Sandvikens kommun samt Vasastan i Stockholm.
Bakgrund: Professor i sociologi, arbetat internationellt under lång tid med sociala frågor i form av utbildnings- och utvecklingsprojekt på uppdrag av UNICEF, Världsbanken, Sida, Rädda Barnen. Regeringens utredare om de apatiska barnen 2004-2006.
Intressen: Resa, jag har hunnit med mer än 60 länder innan Covid-19. Läsa, i första hand skönlitteratur och sedan facklitteratur! Beundra veteranbilar, i brist på råd att äga veteranbilar samlar jag på på modell/leksaks veteranbilar.
Måndag
I spåren av pandemin ser veckorna och dagarna något annorlunda ut.
Klockan 9.00 deltar jag som vanligt i veckans första digitala morgonfika med medarbetare. Härligt att ha lite socialt umgänge med medarbetarna om än på distans. Därefter träffar jag ekonomicontroller för att gå genom det ekonomiska utfallet för det tredje kvartalet. Det visar sig att vi inte kommer att nyttja hela vårt anslag då vi har ställt in alla utrikes- och inrikesresor, fysiska konferenser, seminarier och planeringsdagar. Stort bekymmer med tanke på att vårt anslag beslutas politiskt och vi förväntas ha nollresultat.
Lunchen äter jag tillsammans med en god vän, på distans, jag vid min skärm i Gävle och han vid sin i Stockholm. På eftermiddagen har jag ett möte med analysteamet för att gå genom utkastet till ett av våra regeringsuppdrag. Frågan vi ska utreda är het och har föregåtts av flera olika utredningar och politiska diskussioner men utan konkreta resultat hittills. Vi måste vara extra noga med att grunda våra förslag och argumentation på fakta för inte hamna i skottlinjen mellan olika intressegrupper. Dagens sista möte har jag med vår HR-specialist där vi går genom statusen för höstens tre pågående rekryteringar. Spännande!
Tisdag
Hoppar över morgonfikat eftersom jag måste åka till Stockholm för diverse möten på departementet; de första i ”verkligheten” på drygt ett halvår.
Tricket är att ha fåtal deltagare och boka ett stort mötesrum för att kunna följa avståndsreglerna. Tar bilen till Stockholm för att slippa kollektivtrafiken. Känns skönt att kunna mötas på riktigt och få känna på mänskligt samspel. Digitalt funkar också bra och vi kommer att fortsätta med den tekniken efter pandemin. Äter kinamat på en restaurang i närheten av regeringskvarteren och blir imponerad av deras organisation och sittningsschema för att undvika onödig närhet till övriga restauranggäster. Hemma igen vid 19.00.
Onsdag
Idag har vi ledningsgrupp men innan dess behöver jag spela in en hälsning och några inspirerande fraser till deltagarna på ett nordiskt seminarium.
Vi arrangerar webbinariet med anledning av uppstarten av EU-kampanjen ”Friska arbetsplatser belastar rätt”. Kampanjen pågår 2020-2022 och fokuserar på fysiska arbetsmiljöns utmaningar och potentialer. Först ville vår fantasifulle kommunikatör Pernilla Bjärne spela in högst uppe på terrassen för att få en fin Gävlebakgrund men det var mycket blåst och bilar nere på gatan som störde så vi landade på mitt kontor istället. Roligt att det mesta rullar på som vanligt trots pandemin; det ger känsla av normalitet trots allt. Ledningsgruppen blir en mix av fysiskt och digitalt möte, nästan hälften kopplar upp sig på länk och hälften är på plats. Normalt sitter vi i samma rum med stor skärm, med avstånd, men idag fungerade inte tekniken så vi satt var och en framför sin egen dator med headset och hade digitalt möte med kollegan i samma rum två meter längre bort, bisarrt!
Dagens huvudfråga var arbetsmiljön för medarbetare som arbetar hemifrån. Vi erbjuder full teknisk och ergonomisk utrustning som personal får låna med sig hem. Efter lunchen hade vi vårt digitala arbetsplatsmöte. Vi har möte två gånger i månaden under pandemin för att dels ha bättre koll på vår arbetsmiljö och arbetsbelastning och dels för att berätta för varandra vad som pågår. Det är viktigt att få möjlighet att berätta vad som pågår hos var och en av oss och våra respektive projekt så att ingen behöver tappa känslan av att ha kontroll över verksamheten.
Torsdag
Tvära kast i den här branschen.
Idag skulle jag tillsammans med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och en annan generaldirektör medverka på en presskonferens med anledning av regeringens och myndigheternas satsningar på arbetsmiljön under pandemin. Men vi blev tvungna att flytta presskonferensen till fredag eftersom statsministern behövde tiden och lokalen för sin egen presskonferens.
Det ställer till det lite för mig eftersom jag är inbokad på ett heldagsseminarium med externa forskare och våra egna analytiker på Arlanda. Måste fixa logistiken på något sätt. Men det positiva är att jag plötsligt fick en hel dag fri från möten. Hurra! Då kan jag skriva svar på tre remisser som legat på mitt skrivbord och tyngt mitt samvete. Jag haft ovärderlig hjälp av min ställföreträdare Anna Mannikoff och vår registrator Håkan Åhlenius i beredningen av svaren men det är cirka 700 sidor att plöja genom innan jag kan sätta min signatur under remissvaren.
Har ett samtal med chefsrådgivare Christina som arbetar åt myndigheten. Jag har bett Christina att hjälpa mig med en miniutredning om hur mitt ledarskap har fungerat under året med avseende på pandemin och distansarbete. Vad tycker medarbetarna om mitt ledarskap på distans? Finns det funderingar hos dem om ledarskap på distans om detta ska fortsätta ett tag? Är några av de frågor som Christina ställt till arbetsgruppen. Pandemin och våra lösningar på den har gett upphov till många frågor som vi ska fundera över; ledarskap kontra självledarskap, vårt behov av och betydelsen av den fysiska arbetsplatsen, digital samverkan och behovet av den sociala gemenskapen på arbetsplatsen.
Beger mig till Arlanda för ett middagsmöte med experter inom ett av våra regeringsuppdrag och vi hann avhandla några frågor rörande projektet.
Fredag
Idag fick jag sätta på mig slipsen för första gången på länge.
Camilla, vår duktige pressekreterare, träffade mig vid receptionen på departementet och vi hann stämma av kort med regeringskansliets kommunikationsavdelning om turordningen på våra delar under presskonferensen.
Ministern gjorde mycket bra ifrån sig, likaså ställföreträdare generaldirektören på Arbetsmiljöverket vilket ökade pressen på mig som skulle prata sist. Men det gick mycket bra då jag fick tillfälle att berätta om vår myndighets insatser för att samla in forskningsbaserad kunskap kring pandemins effekter på arbetsmiljön vid svenska arbetsplatser.
Efter presskonferensen åkte jag tillbaka till Arlanda för att ansluta till mötet och fortsätta arbetet med arbetsgruppen.
En händelserik vecka avslutas i bilen med en stunds reflektion. Medarbetare inom myndigheten och alla som vi samverkar med utför myndigheten gör verkligen sitt yttersta för att leverera inom våra uppdrag. Men nu är det fredag och tid för umgänge med familjen.